Ramses

Ramses gillar inte livet med "däcket" (en uppblåstbar krage) om halsen. Däcket är emellertid bättre än klassisk tratt, då deppar han ihop helt. Varje måltid tar vi emellertid av däcket, kliar halsen och låter Ramses äta obehindrat vilket uppskattas mycket, om husse serverar matten. Med mig är det en annan visa. Ramses vet att det är jag som indirekt är bakom beslutet med däcket, då det var jag som tog på den första gången denna gång. Så med mig tänker han köra hårda bud. Precis som Ramses är. Han har alltid behov av att hävda sig och sitt missnöje med saker. "Tro inte att du kan fjäska med mat jag vet vad du gjort". Så typiskt honom. Tån läker i alla fall jätte fint och nu får han vara utan däcket en timme. Att låta ha djur tratt eller dyligt är ibland jätte viktigt för läkningen och tro aldrig att ni har koll på om djuret slickar eller ej. Dem kan konsten att utnyttja oövervakade sekunder. Däremot måste man också ta pulsen på hälsan i övrigt och för en katt som inte kan få tvätta sig kan de snabbt bli jätte deprimerade. Därför, eftersom tån är okej, får Ramses frihet en stund så han kan göra sig fin.

Stackars Gavve

Denna vecka har jag varit sällskaps dam åt Gavve då frufilur inte varit hemma. Detta har gett mig en god chans att lära känna Gavve. Han fysiska hälsa är på god väg att återställas. Med lite tid kommer magerheten och näringsbristen jag misstänker han har försvinna. Hans emotionella behov är dock under större behov av att ses till vilket både jag och frufilur gör så gott vi kan med men bäst hade det så klart varit med ett eget hem. Sen tidigare har jag fått rapporter om hur svårt Gavve har för transport bur, främst när han ska tas från hemmet. Detta stärker min misstanke om att hans tidigare hem stoppa honom i en transport bur, bar ut honom till okänt område för att sen sonika släppa ut honom och överge han. Det är tyvärr inte ovanligt att folk som ledsnar på sin katt gör så. Detta trauma (att de som älska honom övergav han) och den tuffa fajt det vart för honom ute (ena dagen hade han mat och varm sovplats för att nästa inget) har gjort att Gavve tror att han är inget värt. (Så sorgligt och mina tårar bränner i ögonen när jag skriver detta.) Enkelt förklarat han anklagar sig själv för det som hände och det gör han mycket osäker men också ilsk. Inte ilsk mot oss, inte alls, men man ser att i ena stunden skäms han för att han är katt, ja för att han finns och nästa bli sur till sättet: "men jag vill finnas". Första gången jag såg det var när han genom nätdörren hälsa på Frufilurs katt. En kompis vill han ha men så fort han känner sig liten eller av någon anledning osäker på sin plats reagerar han utåt "respektera mig". Hela tiden av rädsla att bli behandlad som inget värt. Lika så när han utforska hemmet. Han vill inte att man ska vara i samma rum, "jag vet att det jag gör är fel eftersom jag är fel så det är bäst att du inte ser mig". Han har ingen självkänsla. Stackarna att behöva känna så. Att folk inte fattar vilken skada de orsakar, katter är levande, kännande varelser!! Däremot är det inte "kört" för Gavve, absolut inte. Detta går att rehabilitera med tid, ömsint kärlek och omsorg.

Inflammerat nagelband

Veterinären hade möjlighet att ta emot Ramses akut. Han har inflammerat nagelband. Så nu blir det tratt eller snarare krage och sår vård två gånger om dagen. Medicin får bli i form av salva då man inte kan ge Ramses tabletter. Det jobbiga är hur Ramses reagerar på att vara sjuk, han blir så ilsk. Ja så ilsk att han får varnings triangel hos veterinären. Hans bakgrund gör ju att han alltid tror att han måste fajtas för att överleva. Lägg då till smärtan han har nu som kan göra de flesta ilskna.... Så både jag å veterinären höll på att bli slarv sylta. Klorna hade vi sen tidigare planera klippa ikväll så de var rena rama fisk krokar och Ramses försökte även bitas. Vi klara oss emellertid båda två utan en skråma. Vi som redan hade så jobbigt med Ramses ang maten, detta också?!

Får se om det blir några trippar till akuten för vår del, får komma ihåg att fylla på min stelkramp samtidigt då i så fall. ;)

Akut

Å så blev läget akut. Ramses haltar och vid en genom gång upptäckte jag var från ena tån. Klon är emellertid intakt. Ingen aning om vad katten har lyckats med. Försöker nu få tag i veterinären men de har för närvarande lunch.

På fredag

Ja på fredag blir jag lycklig ägare till en katt till!! Det behöver jag ju... ;) Det gäller så klart Gavve. Hör ingen ägare av sig inom tio dagar räknas han som hemlös och jag har sagt "skriv han på mig". Sen skriver jag honom på katthemmet eller snarare på mitt jourhem som skriver honom på katthemmet. Typ så. I vart fall är jag så glad över hur fint polisen sköter dessa ärenden numera.

Gavve mår JÄTTE bra. På 10 dagar har han gått upp ett helt kilo!! Fantastiskt. Detta betyder att han snart även blir kastrat.

Så ja vi ska inte ropa hej än men med hjälp av världens bästa Frufilur, som jag åter igen är evigt tacksam till, verkar även Gavves historia gå mot ett lyckligt slut.

Gavve

Ja namnet Gavroche ha väl mer eller mindre blivit förkortat till Gavve.

I fredags kräktes som skrivet Gavve och det gjorde oss oroliga. Han fick emellertid behålla vällingen och på lördags morgonen verkade han mycket piggare. Så pigg att han tom orkade utforska världen utanför sitt rum. Japp husets  invånare "kastades ut", nätad uteplats, så att Gavve kunde utforska hemmet och tillbringa lite tid med två beningarna. Jourmattes frukost verkade ytterst intressant och Gavve tyckte den var hans.

Jag tog och besökte min lilla skyddsling och hade med mig kycklingsoppa. Det är kul att laga mat när den får så gott betyg som Gavve gav den. Portionen var emellertid lite liten. Vi ville smyg starta magen efter kräkningarna på ett försiktigt sätt.

Jag tog mig friheten att lyfta upp Gavve i knät något han morrade åt men hans morrningar är mer ett krav på respekt. Förtroendet till människor har fått sig en törn och det är ju inte så konstigt om de som älskade honom sonika kastade ut honom. Hur kan man göra något sånt? Att ena stunden påstå att man älskar någon och sen kasta ut dem?

Gavve la sig i knät och njöt av nackmassage. Han spann så det dåna. Sen for han upp för att spana på musiga fåglar som lockade utanför fönstret. När fåglarna flugit gick han över bordet ack så ödmjukt, "bonkade huvud" med mig och frågade om han fick krypa ner i knät igen. Man smälter ju som smör i solskeen. Självklart fick han krypa ihop i knät igen, en puss på huvudet och sen masserades nacken.






Gavroche har emellertid en dålig energi depå. Aldrig så lite stimulans och han blir jätte trött. Så ganska snart la han sig för att sova. Vi smög ut ur rummet för att vara snälla och låta han sova i fred. Det uppskattades INTE. Nästan direkt börja han jama hjärtskärande vid dörren undrades vart vi försvann. Jag klarar inte att höra så övergivna desperata skrik så jag gick tillbaka till honom. Bekräftelsen att vi aldrig är långt borta räckte och han fann ro.

När jag lämna honom hade han fått en ny portion kycklingsoppa och han lapade nöjt i sig buljongen. Igår kväll fick jag veta att alla kyckling hade han fått behålla, han hade inte spytt mer och i morse kom den bästa rapporten hitten tills: han bajsar normalt. Riktiga korvar som betyder att mage och tarmar har mer eller mindre återhämtat sig. Nu verkar magen bara innehålla det en katt mage ska innehålla näringsriktig kattmat. Inga mer träflisor!

Gavroche

I går kväll var Gavroche lite dämpad efter att ha kräkts. Jag får se hur han mår idag när jag hälsar på. Tar med mig min "kycklingsoppa för katter" till lille herrn.

Morse kod

Gräva, Gräva, Grääääva, Gräva, Grääääva, Gräva, Gräva
Matte vakna!!
Grääääva, Grääääva, Gräva, Gräva, Gräva, Gräva, Grääääva
Jag har varit på toa!
Gräva, Gräva, Grääääva, Grääääva, Grääääva, Gräva, Gräva
Det vart kladdigt.
Gräva, Gräva, Gräva, Grääääva, Grääääva, Grääääva, Gräva, Gräva, Gräva
SOS
Gräva, Gräva, Grääääva, Grääääva, Gräva, Gräva, Grääääva, Grääääva, Grääääva
Kom och duscha mig NU!

Freya är en fin och duktig dam som säger till när hon behöver hjälp med rump hygienen oavsett dygnets klockslag. Och den vältränade slaven vaknar, bär in madame i duschen och gör henne fin.

Sms rapport

Morgonens bajs rapport ang Gavroche låter lovande. Som jag smått vågade hoppas igår är han verkligen på god väg.

Polisen hade ringt och lämnat meddelande på mobilsvaren. De undra hur det går för den lille. Man blir ju rörd till tårar. Jag har sagt det förr men säger det gärna igen en enormt stor eloge till polisen som vänt på en femöring. Bara för något år sedan var bemötande ett helt annat och de skött ärendet, eller snarare inte skötte ärendet, på ett annat sätt. Jag ringde så klart upp och rapportera hur det går för honom. De borde dock få veta hur nöjd jag är.. får kolla upp möjligheterna att sätta in dagens ros i tidningen eller något. När ärendet avslutas kommer jag dock tacka dem per telefon.

Gavroche letar emellertid ännu efter sitt "för alltid hem". Hint hint hint. ;)

Uppdatering Gavroche

Morgonens sms trafiken mellan mig och "mitt jourhem" måtte vara en lustigt läsning om någon fick för sig att spionera på oss:
"Bajset är diaree men han är pigg och glad."
"Hur ser diaren ut? Vilken färg har den? Är den helt vattning eller trög flytande med substans?"
Ja ni hör hur galna galna katt människor är men faktum är att avföringen avslöjar mycket och gör det lättare för oss att bedöma hur vi med foder ska balansera upp Gavroche behov. Å ju snabbare vi kan få form på avföring och hull på hans kropp ju snabbare kan vi dansa ut julgrans kulorna, aka kastrera! I övrigt kan jag informera att Gavroche avföring ger mig hopp om att han är på god väg tillbaka. Riktigt frisk, trots magerheten, och kommer troligen repa sig snabbt och smidigt. Tur att det hela blir under omständigheterna en lätt match för mitt jourhem. "Första fallet" behöver ju inte vara det värsta. ;)

Vidare fick jag veta att några olyckor skedde utanför lådan, ännu en bra anledning att ha katter som dessa isolerade så de inte smetar ner ett helt hem. Olyckorna vart helt förlåtna. Inte lätt alltid att hinna på lådan när magen är i uppror.

Minns inte om jag berätta det men vi var en snabbis till veterinären med killen igår. Han är troligen ung, knappa året och inte chip märkt. Det ömma i kroppen har helt gått om och vi lyckades klippa horribla klor även om det inte älskades så blev vi snabbt förlåtna. Han väger nästan 3,5 kg vilket är bra men jag tror det är nästan halva hans ideal vikt. han ser ut att bli/vara en stor kille egentligen.

Jag har fått kvittot från polisen, ännu en till samlingen. Standard formuläret gör det lite rolig läsning när det faktiskt gäller ett levande djur:

Hittegodskvitto:
Antal: 1 Föremål: Katt (hans har tom en sträckkod!)
....
Förvaras hos upphittaren
Lagring/förvaring: hos upphittaren.

=D

Min egen flock

I två veckor snart har vi hållit på med ändrade mat rutiner. Det har varit svårt och ställer till stora besvär. Först och främst måste man hela tiden arbeta för att kuva Ramses hunger, den förvandlar honom till tyrann. Detta har gjort att vi servera mat 3 gånger om dagen, verkligen inte det lättaste att hinna med alla gånger. Där till måste vi se till att Ramses äter varje gång. Missar han ett mål mat kommer han starta bråk innan nästa. Till lunch målet sover oftast Ramses gott och orkar inte släpa sig ut i köket varpå vi antingen får gå och hämta honom eller helt kasta in handduken och servera mat där han ligger. Oftast orkar han inte ens då resa sig upp utan ligger och fiskar upp kulor med tungan. "Det är för tidigt", klockan är ungefär 12. Jo katten är faktiskt frisk, borsett från kristallerna, bara Ramses som är Ramses.

På kvällen stängs Ramses och Sylvester in i sovrummet med fri tillgång till mat. De övriga får också fri tillgång till mat och detta ger främst TR katterna en chans att små äta. Sylvester ville dock hellre ha Ramses foder än sitt varpå Ramses foder serveras uppe på garderoben. Sylvester har svårt att komma upp dit men inte Ramses.

För att vara säkra på att vi inte skulle kasta pengar i skön hämtade vi först hem provpåsar på de medicinska foder sorterna för att se att det dög åt herrarna. Sylvester åt med god aptit så en stor säck köptes.. som han sen dess ratar, helt. Inget funkar annat än att blanda med Ramses mat, som han kan äta om än i liten mängd. Problemet är att Sylvester fiskar ut Ramses mat och får inte i sig sitt foder mer än det som är krossat. Idag gav vi upp och köpte en ny säck av annat märke. Ramses mat som skulle räcka en månad är nästa slut så det får vi också inhandla.

Överlag funkar det bra att stänga in Sylvester och Ramses. De flesta kvällar går de självmant in i rummet när husse börjar tömma lådor. Problemen har varit att Ramses dels är på dåligt humör på morgonen eftersom han inte haft full koll på reviret under natten. Dels är problemet Ronja. Hon kan ju inte sova med husse. Vilket har gjort att hennes separations ångest har blossat upp. Ibland har vi gett med oss men då äter hon grabbarnas medicinska foder vilket ju inte är bra. Dock inte jätte allvarligt i små små mängder någon enstaka gång. Vi vågar emellertid inte ta bort maten för Ramses kommer nog lista ut att det är  pga Ronja och ge henne på nöten pga det. Där till klarar aldrig kungen en hel natt utan mat. Det är verkligen inte lätt alla gånger.

Nemi och Luna gnager på. Fel kissandet avtar i perioder.

Freyas rumpa är mycket bättre.

Matrix har emellertid tandvärk lite mer än vanligt så det blir nog att ta till veterinären.

Låt mig presentera:

Gavroche

Nu går vi vidare med namn från eran som beskrev barns jämmer och elände. Det passar dessa katter. Oliver är ju redan taget, använder helst bara namnen en gång. Så nu väljer vi en karaktär från Victor Hugos Les Misérables. ;) Dock räknar vi med att det ska gå bättre för denne Gavroche.

Första natten hade gått jätte bra, förutom det hjärtskärande fyndet av träflisor och gräs i kattlådan. Däremot var väl inte livet det absolut roligaste i ett litet fönster löst badrum så vi skred till verket med att fixa ett eget rum åt killen!

OBS hålen i nätet är inte så stort som det verkar på denna bild.

Gavroche humör var dock väldigt lynnigt igår. Han ville gosa men började snart morra, allt tydde på att han hade ont ev magknip eller så var han grinig att hans öppna vidder där han kunde se dygnets rytm inte fanns i badrummet. 24 timmar efter hans första måltid hade han ännu inte bajsat vilket var oroande. Han hade emellertid inte kräkts (då kan man misstänka stopp av främmande objekt i mage eller tarm), han hade god aptit och var förhållandevis pigg. Klart att han är lite sliten av allt han varit med om, har mycket sömn att hinna ikapp och ingen muskel massa gör honom förklarligt trött. I alla fall det gjorde att vi bestämde oss för att vänta 12 timmar till och i morse
(puss paus. Gismo kom och ville ha puss, katthår över allt var var jag.. ja)
I morse bajsade Gavroche en flytande stinkande sörja med ett klent slut försök till bajskotte. Helt väntat. Magen och tarmarna var uppenbart helt tomma och ovana att processera föda. I vart fall nu kan vi andas ut lite.

Gavroche är nu en anmäld katt även hos polisen som igår hade stängt sin hittegods avdelning. Jag är glatt överraskad över hur mycket bättre polisen motar dessa anmälningar nu. Förr sa de rakt ut till mig "och, vem fan bryr sig om en katt dem dräller över allt". Nu gör dem ett riktigt bra arbete och bemöter uppringaren super bra! I morgon kommer jag väl antagligen mota kvittot för "upphittat gods" där det står att det "förvaras hos upphittaren". Blir lite rolig forumlering när det gäller en katt.

Ikväll funderar vi på att försöka ta Gavroche till veterinären för att i första hand leta chip. Sannolikheten är nästan helt osannolik men det är klart vi ska kolla.

Det blir sällan som man tänkt sig.

2005 bestämde jag mig för att bli kattägare och skaffa EN katt.
2012 har jag 10 katter runt fötterna och ett tillfälligt jourhem till mitt förfogande.

Hur gick detta till?? ;)

Den svart/vit herren

Efter mycket om och men igår här har vi den magra lilla kraken:

Natten har enligt rapport gått bra. Han har emellertid lite ont i bakkroppen. Orsakerna kan vara oändligt många men inget är akut så vi väntar och avvaktar. Resultatet i lådan berättar om hans nöd: "Han har bajsat på lådan inatt, nåt som mest såg ut som delar av gräs och träflis, så att killen varit på gränsen att svälta ihjäl råder inget tvivel om..." Idag ska en insatts göras så han får lite mer utrymme än i det fönsterlösa badrummet. Det var mest en akut nödlösning kl 22 i går kväll.

Änglar

Ja det finns änglar. Den svart/vita katten får sova i ett varmt badrum med mat i magen tack vare en ängel. En vän försökte ringa mig i kväll. Slarvig som jag är hade jag lagt ifrån mig mobilen och hörde inget men en ängel ger sig inte. Efter lite internet sökande hade  husses nummer hittats och så nåddes jag av orden: "Ska vi fånga in katten".

Mindre än en halvtimme senare gick vi över fotbollsplanen mot träbåset, ingen katt. Då det började skymma gick jag in för att verkligen kolla att en svart katt gömde sig i ett hörn men nej. Min vän gick runt hörnet och ropa på mig "är det den".

Där satt hen fast kload på en stubbe. Å som det skar i hjärtat att se hen där så ensam och ynklig i den mörka natten med vetskapen att där höll hen på att förbli. Hen tittade mycket reserverat på oss och jag vet av erfarenheter dvs ex antal många katt jakter att instinkten att fly ligger alltid på ytan. Här var det viktigt att ta det försiktigt. Så jag började prata med hen. Direkt kände hen igen min röst och började jama tillbaka "du kom tillbaka". Med en skål mat smög jag mig nära. Försiktiga steg, inga hastiga eller klumpiga elefant rörelser. Inte trampa på grenar... lättare sagt än gjort när man smyger på en äng i mörker. Tillslut var jag ca 3 meter ifrån och satte ner maten. Hen tvekade först men sen tog hungern vid. Oj så hungrig. Hen var som en grävskopa i skålen och avslutade med att bita på kanten.

Jag sträckte fram handen och hen mötte den med en social katts vana rörelse för att bli klappad. Sen började hen stryka sig mot mig. Då tog jag upp den. Dum som jag var tog jag inte det säkra före det osäkra, ett grepp om nackskinnet utan räkna kallt med att denna var social nog att lyftas vanligt. Självklart fick den panik när den såg buren och försökte slita sig. Å klor hade den. Jag släpper dock inte för jag vet att man får en chans å en chans bara. Så så länge jag inte skadar katten, bara den som skadar mig så kör på! Hen fick in en fin reva men jag gillar dem ärren. På så sätt bär jag ju alltid med mig mina skyddslingar. Ja jag är crazy cat lady. Hen hoppa och for i vild panik i buren men ut kom den inte.

När bilen rulla ut från parkeringen vart hen helt knäpp tyst och helt stilla. Nästan lite oroväckande stilla men det var nog pga den plötsliga, sköna värmen. För när vi kom fram och hen bur togs ut började en jam konsert.

Efter att ha anpassat ett litet badrum, med golvvärme, släpptes hen ut. Direkt traskade HAN ut med svansen i vädret och tydliga kulor. Så trygg, så social. Han spann, strök sig mot oss båda så till freds. Inte lika mager som Oliver/Oskar men absolut inte i bra skick. Det hade inte behövts många fler dagar för att han skulle bli som honom. Benen skaka helt enkelt för att det inte fanns tillräckligt med muskelmassa att hålla honom upprätt med. Huvudet var "för stort". Alltså det såg oproportionerligt ut då kroppen var så mager. Ganska ung men inte vildfödd då han är så social. Har nog inte varit ute så länge då han inte hade de vanliga krigsskador en han katt får ute. Vår bästa gissning är att han antingen var utekatt och gett sig av när han blev könsmogen eller så slängdes han ut när han blev könsmogen....

Efter lite kvälls mat fick han lite magknip. Tror vi var lite för generösa. Jaja i natt får han sova varmt, trygg och mätt.

Vad som händer nu vet vi inte riktigt. Ja inte mer än att de vanliga efterlysningarna ska göras å det betyder att jag för 1000 gånger ringer polisen. Undrar om de har en egen mapp för mig och mina hittekatter??

1 av de 100 000

Det känns inte rätt att unna mig mat idag och krypa upp i en varm soffa när den svart/vita katten är lämnad kvar där ute. Jag vet hela tiden logiskt att dem finns där, de hemlösa katterna som lider svårt pga människor är idioter. Jag vet logiskt att dessa katter är för många för att en person ska kunna hjälpa alla men när misären får ett ansikte.... När det inte längre är frågan om 100 000 hemlösa utan just en katt i nöd, här och nu. När man egentligen så enkelt skulle kunna hålla den i sin famn, göra allt bra och lova den ett värdigt liv.... Den ska vara här hos mig just nu å få det den förtjänar! Inte lämnas där ute i kylan, utsvulten. FAN I HELVETE, jag känner mig som värsta mördaren som bara vände ryggen till.

Livet är hemskt

Föregående inlägg rev upp sår och minnen över Kalle, en katt jag försökte hjälpa men som det inte gick bra för. Någon timme senare på min söndags promenad får jag syn på en katt. Den sökte skydd i ett trä bås intill en fotbolls plan. I en halvtimme satt jag och prata med hen som höll sig på ca 5 m avstånd. Som den hunger jama. Hela tiden var jag dock medveten om att denna gång fanns det inte mycket jag kunde göra men kanske jag hade tur. Kanske om jag fick komma när skulle det visa sig vara en ute katt?! Utan en tanke på hur tungt motsatsen skulle bli att bära närma jag mig katten. Den backa och jag visade den respekt. När spänningen hade släppt närmade jag mig igen och hen tittade vädjande på mig "va snäll mot lilla mig". Den hade inget halsband och ingen synlig idmärkning. Detta var ingen katt, det var ett vandrande skelett. Minst lika illa som vår älskade Oliver/Oskar om inte värre. Ryggkotorna sköt upp som bergs toppar, det sjönk in vid revbenen och höft kulorna kändes tydligt. Hen skaka, självklart av osäkerhet men också av utmaning, hunger och kyla. Det fanns INGET som stod emot de kalla vindarna.

Jag utröna alla små halmstrån som kanske gick att finna men insåg snart, det fanns ingen möjlighet att hjälpa hen. Pga ekonomin är ju mina egna katter inte vaccinerade. Vi väljer att vaccinera varje år just för att med goda marginaler kunna ta in katter som dessa. Vidare är det för mycket kaos i vår flock nu med special foder mm. Vi har inte ens ett rum att utlåna, eller en dörr att sätta upp då allt nyttjas av våra egna sjuklingar. Där till har vi inte råd med omsorgen en katt som denna behöver. Förr har hitte katter fått låna från våra katters vårdkonto, det som inte längre finns kvar.

Ingen logik i världen kan dock läka mitt nu sprickande hjärta!

Självklart anmälde jag den till katthemmet när jag kom hem men jag vet hur det ser ut. Hur fullt dem har det, dem kan troligen inget göra. Dem bad mig mata den så den håller sig i område, överlever lite till och blir lätt fångad MEN det är i väntan på en hjälp som jag inte ens vet om den kommer. Därtill börjar jag mata den kommer jag ha den 100 % på mitt samvete. Jag kommer inte kunna låta bli att mata den varje dag men logiskt sätt inser jag att det kommer jag inte kunna göra. Jag kommer aldrig orka gå upp dit varje dag med hur jag mår och allt jag redan har att stå i. Dock har jag svårt för att välja mitt och min egen hälsa när det gäller ett liv. Då känns det bara självklart att gå genom eld å vatten om så behövs för att hjälpa till.

Så allt jag kunde göra denna gång var att klappa den på huvudet å önska den lycka till?!
FY FAN

Den hemlösa kattens liv..

Jag har lånat bilden, visa saker är bara så bra att de måste spridas.