Idag har jag drabbats av en stor AHA upplevelse ang Nemi och jag tror jag bättre börjar förstå hennes protest kissande.
Dels trilla poletten ner när jag insåg ett nyckelord jag om och om igen användt här i bloggen ”äventyrare”. Jag har använt ordet utan att inse just hur rätt det är. Det är inte nödvändigtvis så att Nemi måste vara ute. Det är inte utevistelsen i sig som är det viktigaste utan äventyret, stimulansen av att se, höra och känna lukten av nya saker. Hade vi bott på första våningen hade hon fått mer av detta via ett öppet fönster. Nu kan hon blott titta ner på saker som om de vore myror. Även om hemmet är en mycket stimulativ miljö för en inne katt är den monotom för en katt som Nemi då vi sällan möblerar om. Vist dem har många klösmöblar men dem står på samma ställen och monterade på samma vis. Även om många av klösmöblarna är takhöga kan katterna komma högst upp men sen då? Bara samma väg tillbaka, samma tråkiga väg som dessutom leder ner. Något jag länge sätt att de övriga katterna finner trist men bryr sig inte så mycket om. Nemi är nog annorlunda, gissar jag nu.
Hur jag ska förändra inne miljön vet jag ännu inte riktigt. Drömmen är och har alltid varit vägghyllor av olika slag men då vi bor i en hyresrätt är vi lite begränsade i vad vi får göra.
Dels insåg jag för bara en liten stund sen att Nemi är inte en katt hon är en hund och vi måste börja bemöta henne på rätt sätt. Ja det låter som jag skämtar med er men jag gör inte det! Det första jag upptäckte för någon vecka sen var hennes glädje i att få bära pinnar eller grova grässtrån ute. Idag fick Nemi en promenad men då långrepet jag använt för att tjudra fast henne med satt fast i selet fick hon använda detta som koppel. Det vart en hitt jag inte kunnat förvänta mig. Normalt använder jag ett så kallat flexi koppel var på Nemi vankar mellan två punkter, fram och tillbaka. Nu när hon fick använda långrep, en flagg lina, som koppel gick hon klockrent. Helt plötsligt kunde Nemi gå som en hund och vi fick båda en riktig promenad. Min egen teori är att flexikopplet hela tiden är spänt och detta gör att Nemi känner att hon sitter fast. Med långrepet blir hon mer fri. Hon gick så fantastiskt bra att det går inte att beskriva vare sig det eller glädjen att kunna få en riktig promenad med henne.
Jag kommer dock inte orka göra som man gör när man är hundägare och ge Nemi 4-5 promenader om dagen men jag ska första ge henne en på morgonen och en på kvällen. Härnäst blir det en långpromenad, om det svalare vädret håller i sig. Då kommer jag dock ta med transportburen i form av en ryggsäck ifall hon vill bli buren.
