Sylvester och jag möttes i hallen. Han hade nästan paserat en leksak som låg på golvet ja inte vilken leksak som helst utan kalle-musen. Snabbt som attan insåg Sylvester vilket guld tillfälle detta var. Han satte sig ner framför musen och jamade sitt triumferande "titta vad jag fångat" men se så dum är inte matte. Jag såg att Sylvester försökte ta äran för något han inte gjort så något beröm fick han inte bara ett leende för "snygg försök". Då tänkte Sylvester snabbt om medans han ännu hade mattes uppmärksamhet, gick två steg till klösmöbeln och började flitigt klösa. Sånt får man alltid beröm för!
"Vad duktig du är Sylvester. Kan du klösa så fint. Brrrrrrrrrra"
*Skratt*
