Ztiss

Allt är bra med Ztiss och den lilla fettknutan behöver inte opereras bort. Nu ska jag bara få ner honom i vikt. Någon som vill skänka, låna ut eller sälja billig ett löparband?

Ztiss

I allt som hänt kring Nemi denna vecka har jag helt missat att berätta att på onsdag ska Ztiss till veterinären för åter koll. Nya prover ska tas och jämföras med de gamla för att se om något syns som kan förklara Ztiss hälsa på sistonde. En bedömning om fett knutorna ska också göras.

Ztiss mår emellertid mycket bättre och är mer sig lik igen dvs mammas soffpotatis vill ligga i knät.

Håll tummar, tår och tassar!

Modiga Nemi

Idag var vädret mer på vår sida. Vinden hade avtagit och solen skeen. Det var däremot väldigt kallt så Nemi fick ha på sig sin fina pippi tröja. Detta var första gången hon använde den ute men några bilder vart det inte. Jag hade nog med att leka personligtränare, terapeut och livvakt så kameraman vart för en roll för mycket.

Så fort vi kom utanför porten vill Nemi ner men samma oro i kroppen syndes som dagarna innan. Hon började gå mot vänster till sin gräsplätt men jag vill vidga hennes värld och ute upplevelse. Den där gräsplätten får inte bli en mental barriär och falsk trygghet. Så jag tog henne i famnen och gick till gräsmattan på höger sida. Nemi såg mycket förbryllad ut men gräs som gräs och det var intressant. Sen lockade jag henne att fortsätta promenaden, lämna gården. Nemi tog några försiktiga steg men nej osäkerheten syndes tydligt. Så jag chansade.

Med Nemi i famnen började jag promenera bort från gården och "ut i vida världen". Jag höll henne i ett löst grepp så hon kunde när som hoppa ner och vända om. Det ville inte Nemi. Som hon nöjt, fullständigt trygg i min famn. Tills vi fick syn på en hund 20 ja kanske tom 30 meter bort. Nemi ville ner och sprang raka vägen till ett träd. Där hejdade jag henne och fick henne att inse att medans hon fokusera på flykt hade hunden promenerat vidare och syndes inte längre. Väldigt snabbt  hämtade sig Nemi och jag fick ta henne i famnen för att fortsätta vår promenad. Hon ville ute, det var bara det att hon inte längre vågade gå själv.

Nere vid vattnet slappna Nemi av avsevärt och några änder pockade direkt på hennes uppmärksamhet. Jag såg hur mycket av skräcken och fasan bokstavligen rann av henne. Med Nemi mellan mig och vattnet behövde jag bara hålla utkick åt ett håll. Aldrig ser man något så mycket som när man letar efter det. Det var ta mig sjutton hundar över allt. Stora som små. Jag synade varje ägare i sömmarna, hur höll de kopplet och hur interagerade de med sin hund? Alla var dock på behörigt avstånd.

Så kom en ägare med en stor hund, lös. Jag såg dem på långt avstånd och ropade direkt till ägaren "kan du vara snäll och koppla din hund". Nemi och hunden hade inte sett varann och kom inte att göra det heller. Ägaren koplade sin hund utan protest och hunden hade hon bra disiplin på. Jag förstår dock inte hur man kan ha en hund lös i ett stort bostads område med mycket barn. Ägaren var lite undrande, på ett trevligt sätt, och jag förklarde att jag var ute med min katt som blev attackerad för bara 3 dagar sen.

Så kom en hundägare och stannade till blott någon meter ifrån mig och Nemi. Hon vart så glad att se en katt ute och i så fin tröja. Jag bad henne hålla avstånd och berättade hastigt om attacken. Det var bra att hon och jag fick en chans att prata. Nemi behöver "utsättas" för hundar det finns gått om dem och hon kan inte leva med att bli panikslagen varje gång. Ägaren höll ett bra grepp i kopplet till sin hund och jag satt på huk halft mellan Nemi och hunden som var utom räckhåll från mig. Nemi kröp ihop men klarade av att se hunden som var så snäll och stod stilla utan att säga ett ljud.

Nemi slappnade sen av mer och mer. Jag tog henne i famnen och gav henne en puss "mammas stora tjej", jag kunde inte låta bli. Nemi ville ner "jag har inte tid mamma jag är ute". Så började hon gå ut med strandkanten inte mycket mer än en meter eller så men sättet hon gick på var så ledigt, så mycket självförtroende, så naturligt. Sen satte hon sig ner och började tugga på ett grässtrå och då såg jag en glimt av gamla Nemi som började komma tillbaka och glädje tårarna rann.

Idag vart hon inte mentalt trött utan vi började gå in för att jag höll på att frysa ihjäl. Tydligen tvätta jag sönder min jacka efter attacken, typiskt det också. Först bar jag Nemi men hon sprattlade vänligt. Så jag satte ner henne och hon gick hela vägen tillbaka själv. Lite mer vaksam på omgivningen, titta sig omkring men hon gick i en helt avslappnad och med en naturlig stil. Svansen stolt upp i vädret.

Hemma fick hon tok gos och jätte mycket beröm. Idag känns det mycket mer hoppfullt än igår att jag kan lotsa tillbaka Nemi.

Morgon gåva

I morse när jag kom ut i köket möttes jag av denna syn:

I bild syns Nemi, Matrix, Luna & Gismo

Vid första blicken ser man en lycklig Matrix med en kickeroo och det är väl inget konstigt eller? Sen ser man de andra sakerna på golvet och de ser inte riktigt ut höra hemma där. Faktum är att alla dessa saker, även kickeroo, ligger i katternas kökskåp ovan frysen. Det är saker de inte har fri tillgång till utan erbjuds ibland exempelvis leksaken. Burkarna är sånt som är bra att ha i kattförråden.

Ramses är starkt misstänkt. Han kan nämligen konsten att i ett ända hopp hoppa upp, öppna och krypa in i detta skåp som alltså är ca 170 cm ovan golvet utan någon list eller hyllplan att mellan landa på. Troligen är det hans förtjänst att Matrix så glatt låg och knarkade denna lördags morgon.

Rehabilitering

Det var verkligen inte en bra väder dag för rehabilitering. Regnet hängde i luften och som det blåser. I normala fall hade Nemi pipit "stäng av vinden mamma" och varit lite sur över min oförmåga att kunna göra det. Nu skulle även rädslan för farorna övervinnas.

Direkt när vi kom utanför porten ville hon ner, kan gå själv. Hon gick till samma gräsmatta som igår. Jag vill emellertid inte att det ska bli en barijär "hit men inte längre" så innan hon rotat sig mana jag vänligt på på samma sätt som före och faktiskt min modiga tös vågade! Hon gick runt hörnet och hela 5 meter. Osäker, spänd som en fiol sträng men hon gick för egen maskin. Återigen använde jag tekniken att ändra kropps hållning (något vi gjorde med Hobbe förr) för att ge Nemi en mer självsäker och avspänd hållning. Reste upp svansen, klia bakom örat och avbröt henne varje gång  hon fokusera på "faran" dvs spände kroppen av rädsla helt i onödan. Det är en sak att vara rädd när hon ex ser en hund men rädd för rädd skull funkar inte. Det ska tränas bort.

Sen vände hon och gick tillbaka till samma fläck som igår. Helt okej. Hon får ta detta i sin takt. Ev kommer jag längre fram bära henne förbi stället där attacken skedde och sen längre bort där vi hade picknick i sommar men det blir längre fram.

Hon vågar verkligen inte slappna av, njuta av att vara ute. Inte heller vågar hon fokusera på sina älskade fåglar. Nej fokusen ska vara på allt som skeer runt om. På något sätt får jag lära henne att den vakan tar jag. Koppla av du och njut. Hur jag ska lyckas med det är jag inte helt säker på.

Så kom den lilla hunden vi såg igår men närmre denna gång. Ja absolut inte nära. Vi står på gräsmattan och hundägare går nere på cykelbanan 7-10 meter bort. Nemi frös till is. Ren skräck syndes i ögonen. Under den lilla bråkdelen av en sekund som jag tittade på hunden, gjorde en bedömning av ägaren och vart de var på väg kickade Nemis fly instinkter in och hon for upp i första bästa träd.

Det är viserligen bra att hon flyr upp i träd men vi kommer möta många hundar ute och jag kan dels av praktiska själ inte ha en katt som ska upp i träd varje gång. Därtill finns ju risken att hon klättrar högt och fastnar. Så när Nemi kommit en meter eller så upp i trädet och satt som en ekorre mot dess stam lyfte jag ner henne.

Hon hade panik som gjorde att hon inte kunde tänka klart varpå min första uppgift var att få henne att varva ner och känna sig trygg. Så jag stod med henne i famnen tills hon andades normalt och satte mig sen på huk så hon indirekt var i marknivå och såg hunden passera.

Nemi strosade sen lite på sin fläck men ut med en busk rad så hon har ryggen fri när en annan hund kom. Samma panik igen och vilja att fly upp i trädet. Så jag tog henne direkt i famnen, mest av rädsla att Nemi i paniken ska lyckas slita sig ur selet. Hund ägaren stannade nere på cykelbanan och pratade med en bekant. Detta gav Nemi en god chans att i min famn se hunden som nu stod stilla knappt 10 m bort. Nemis andning var häftig men jag gjorde ett purr ljud bakom örat och strök henne över huvud, nacke med näsan vilket är lite av en simulation till hur en mamma katt hade gjort för att lugna sin kattunge. När vi satt där kom en människa som bestämde sig för att gena över gräsmattan och gå förbi oss men det gick bra. Den främmande människan brydde sig inte Nemi om ett dugg.

När hunden börjat gå iväg satte jag ner Nemi men nu orkade hon inte mer. Hon hade sk puff svans, strök ut med marken och letade efter trygghet. Så jag kliade henne bakom örat, strök ner svansen. Bättrade på kroppsställningen och bar sen in henne. På väg från hissen till vår dörr ville hon som alltid gå själv men nu var det "fly fara" attityd i Nemi var på jag tvärnitade henne. Tvingade henne att lugna ner sig innan hon fick fortsätta sista sträckan hem.

Inne ville hon få av sig selet fort och verkligen krypa ihop i hemmets trygga vrå. Det dröjde dock inte länge förrän hon kom till mig och sökte gos, uppmärksamhet och tröst.

Jag är nådigt förbannad över dessa ärr som hundägaren orsakat Nemi. Förr brydde hon sig inte det minsta över hundar. Hon höll gärna ett litet öga på dem men avbröt aldrig vad hon höll på med. Hoppas hon kommer över den värsta rädslan.

Allt väl

Nemi visar INGA syptom alls och av allt att dömma tror jag hon klarade sig helt oskadd. Inte en ända reva. Detta trots att hon låg på rygg med en hund över sig men käftarna nådde henne inte. Runt min tumme ser man tydligt hur hunden fick grepp med både över och under käke och jag är så glad att det inte var Nemis tass.

När jag stod och lagade mat ikväll kom Nemi och strök sig runt mina ben. Nog för att mina katter är optimister och vill ha något gott men Nemi är aldrig en av dem som tigger. Hon sitter alltid snällt stilla intill och hoppas på att hon ska få gurka eller konserverade champinjoner. Inte hellre ikväll ville hon ha något ätbart. Hon strök sig bara mot mig, tittade upp och när hon fick ögon kontakt med mig blinkade hon sakta sen lutade huvudet mot mitt ben innan hon gick vidare. Djur kan verkligen kommunicera!

Senare fick jag även lyfta upp Nemi till mig i tv soffan och hon satt kvar en lång stund. Det tror jag bara att jag har fått göra med henne en gång förrut under de två år hon bott här. Modiga tösen.

Vi har inte varit ute mer idag jag är lite ur gängorna kanske pga antibiotikan, det som hänt eller bara för att kroppen nu fokuserar på att läka. I morgon ska i alla fall Nemi och jag gå ut i vanlig ordning. Hoppas hon vågar promenera lite.

Dagen efter dagen före

Jag har ont men inte värre än att jag fick sova. Tre fingrar går inte att böja och höger tumme känns som den kommit ikläm emellan städet och en slägga. Det verkar dock som jag lyckades. Jag fick skadorna och Nemi är helt oskadd. Ja vi ska inte ropa hej helt än men det verkar lovande.

Till att börja med igår var jag orolig som få om Nemi någonsin skulle våga gå ut igen. Senare på kvällen började jag bli orolig om jag någonsin skulle våga ta ut henne igen. Nu när jag så smärtsamt var medveten om farorna. Denna gång hade vi tur i oturen, det gick under omständigheterna bra men sannolikheten att man har den turen en andra gång är inte stor och risken finns att det skeer igen. Sen började intala mig att jag får inte vara för mycket hönsmamma. Precis som jag alltid haft hjärtat i halsgropen när en kattunge i hushållet har klättrat högst i en klösmöbel måste man låta dem göra det. Och jag måste låta Nemi få vara ute. Hon älskar det. Det är vad som ger hennes vardag en guld kant.

Husse påpekade dock att vi måste också kolla så att Nemi inte lärt sig att hon kan slingra sig ur selet. För kunde hon det ja då var det bara att glömma promenaderna.

Idag ville jag bara få denna första promenad överstökad. Så det var i stort sett det första jag gjorde idag. Hela tiden hade jag i bakhuvudet tanken att jag måste bete mig som vanligt. Om jag gjorde en stor sak av det ja då skulle Nemi  känna av det och bli orolig bara för att jag var orolig.

Jag tog på henne sele, livrädd att bara det skulle ge henne panik men inte min modiga Nemi inte. Hon hjälpte till som alltid. Medans jag satte på mig ytterkläderna fick hon otåligt streta och dra lite i kopplet. Hon visade INGA tecken på att hon viste hur hon skulle ta sig ur selet. Antagligen han hon aldrig igår uppfatta att hon var lös. Allt gick så fort.

Som alltid tog jag henne i famnen när vi gick ut ur lägenheten, in i hissen och ut genom porten. Sen ville hon ner. Det märktes direkt att hon inte gick som vanligt. Hon tog en annan väg först innan hon vände om och gick vår vanliga väg. Svansen var i vädret men hon hade inte samma glädje språng som annars. Hon gick till första gräsmattan och stannade där. Hennes normala "Yeah nu ska vi ner till vattnet" var helt bort blåst. Hon vågade inte gå långt men det var så klart helt okej för mig.

Så fick hon syn på en liten hund på långt avstånd minst 15 meter bort. En hund som inte alls påminde om den igår och som var mindre än Nemi själv men direkt började hon minnas. Hon spände blicken i hunden och följde den noga.

Jag satt på huk så att jag fanns men inte förstora hennes rädsla. Att rycka i kopplet eller slita upp henne i famnen hade bara signalerat "FARA" och hon hade blivit fullständigt livrädd. När hunden var borta kliade jag henne bakom örat och tog upp henne i famnen för ett snabb "duktig tjej kram".

Nemi skakade och jag borde ha tänkt på att chock blir värre om man fryser aldrig så lite. Det gäller både människor och djur. Därför skulle jag haft med Nemis tröja.

Att vara högt uppe i min famn insåg Nemi var en stor trygghet. Så ett tu tre sprang hon högt upp i ett träd. Högre än jag kunde nå men jag hade henne i koppel. Där ifrån kunde hon tryggt spana på världen och ingen dum hund kunde nå henne.

Sen drog jag vänligt i kopplet och hon började osäkert och klumpigt klättra ner men jag var beredd och tog emot henne. Att vara på marken var läskigt men det är bra att hon får chansen att utmana sig själv.

Därefter tog jag henne i famnen och gick hem. Det fick bli en liten stund ute idag. Nu har Nemi somnat i hängkorgen på balkongen. Där är det tryggt.

Ska försöka lista ut tillsammans med Nemi vad som blir den bästa typ av rehabilitering för henne.

Nemi efter attacken

Det är jätte olikt Nemi att vara så här mamsig men nu vill hon bara vara nära mig. Lämnar jag rummet går hon efter. Vart väl lite extra olyckligt att jag försvann, åkte till akuten, direkt efter attacken. Stackars Nemi själv hemma med chocken. Den vackra handen som syns i bild är den med de minsta såren jag har efter attacken. Hundens hugg tand gick in i tummuskeln på högra handen. Fast jag säger då det och det helt ärligt menat: hunden hade fått ta mina fingrar till varm korv hellre än en skråma på Nemi!

Hund attack

Idag när jag var ute med Nemi hände det som inte får hända. En hund flög på Nemi. Vi är under omständigheterna okej.

Jag tar det från början.

Nemi och jag var i vanlig ordning ute på vår lilla promenad när en ägare till två stora hundar kom i motsatt riktning. Hundarna som hade noll disiplin vart väldigt intresserade av Nemi och ägaren kämpar med att hålla i kopplen. Istället för att fortsätta gå och bryta hundarnas fokus på Nemi stannar hon. Självklart slog instinkterna in och ena hunden slet sig. Han flög rakt på Nemi som hamna på rygg helt i underläge. Hunden var helt inställd på att göra slarv sylta av Nemi. Ägaren gjorde inget! Jag gick emellan å lät så väl hunden som Nemi ta ut sina smällar på mina bara händer. Nemi slingra sig ur selet och var lös. Risken att hon skulle fly svårt skadad var alltså stor. Så jag försöker hålla kvar Nemi på rygg mot marken och samtidigt fösa bort hunden. Efter att ha svurit högt åt ägaren kommer hon och tar sin hund. Binder fast den mot en stolpe och återvänder precis när Nemi traslar sig upp. Hundägaren får Nemi i famnen och jag tar snabbt över. Nemi är tok stressad och panik slagen och tar ut allt på mig. Hon biter och river men jag vägrar släppa greppet. Jag får på henne selet med hjälp av ett vittne som sen hjälper mig att fixa telefon nummer till hundägaren och följer mig hem. Nemi är LIVRÄDD.

Väl hemma kollar Husse igenom Nemi, ingen synlig skada så han riktar sin uppmärksamhet mot mig. Det finns inget annat att göra än att åka till akuten.

Såren behövde inte sys, bättre att de andas men jag fick en stor antibiotika kur utskriven.

Nemi är chockad som få men verkar okej. Hon tycks förstå att jag försökte hjälpa henne för hon tyr sig till mig. Det finns ingen skada vi ser men en hunds huggtand kan punktera väldigt fint å bland tjock päls syns inget. Så vi avvaktar nu 24 timmar och ser om hon får någon infektion. I så fall åker vi till veterinären. Jag har sms:at hundägaren och hon kommer få alla kvitton hemskickade för att ersätta mig.

Om man ska ha djur ska man välja ex en hundras som man faktiskt kan ta hand om och orkar hålla i! Denna hundägaren gjorde alla fel man kan tänkas göra och att inte inse rå styrkan i hundarna var en grov miss från hennes sida. Om hon nu ska ha dessa två hundar får hon gå ut med dem en å en.

Nu är jag mest orolig för psykiska men hos Nemi. Kommer hon någonsin våga gå ut igen? Vi får se.

Rumpan bar

Nu är Ztiss och Freya rakade. Det är så mycket enklare för dem och oss att hålla god rump hygien när det inte finns en massa päls som bajs kan fastna i. Jag är sjukt nöjd med min trimmer fast nu ska rakbladen skickas i väg för slipning. Ändå imponerad hur mycket de där bladen klarat under ett år: Freya rakas var ca nionde dag, Ztiss ungefär en gång i månaden och Freya lejon klipptes i våras med de där skären! Yeah

Transportburar

Som kattägare kan det vara bra att ha en transportbur till sin katt. Dem reser mycket säkrare i en bur och risken att katten rymmer på väg dit ni ska minskar. För även om din katt är det mest sociala och mest hanterbara tänkbart hemma kan paniken lätt slå in i en främmande miljö.  Så att bära en katt i famnen på väg till exempelvis veterinären skulle jag inte rekommendera. I bilen sitter dessutom en katt säkrare i bur än att vara lös. En lös katt i bilen kan krypa under pedalerna.

Vilken bur du ska välja är helt enkelt efter vad du tror passar dig och din katt? Du kanske cyklar till veterinären då kan ex en cykelkorg i bur form vara det bästa. Eller du kanske promenerar var på en bur i ryggsäcks form funkar bäst.

Jag tänkte här dela med mig lite av de erfarenheter jag har fått av transportburar. Några olika modeller har vi hunnit testa på.

Ingen av våra katter gillar transportburar. De har för det mesta inneburit något negativ i deras liv. Turer till veterinären eller att byta hem igen och igen. I början var de därför väldigt motvilliga till allt som påminde för mycket om en bur så som de i hård plast därför började vi med de sk mjuka burarna:



De kunde ligan acceptera. På den tiden bodde vi inte så stort så att ha en bur man kunde vika ihop för enklare förvaring var också en fördel. Den stora nackdelen visade en panik slagen Hobbe oss. På sidan finns nämligen ett litet plast fönster. Hobbe satte en klo ”genom rutan” som en mästerlig kattjuv och bröt sig ut. Tack och lov hände allt innan vi hade hunnit utanför dörren. Så Hobbe vart den första att få en transportbur i hård plast. Det fanns inget annat att välja på för en utbrytar kung. Tack och lov accepterades den. De andra fick prova hans bur vid olika tillfällen och det syndes att de hade ändrat uppfattning om dessa.

Transport burar i plast har många fördelar. De är enkla att städa när olyckor skeer. En katt med tratt får lättare plats. De är mer stöttåliga och ger därför bättre skydd i bilen. Det finns emellertid många sorters burar i plast. Hobbes bur verkade bra men som alltid lära man sig mycket från olika situationer. Hobbes bur är ihop satt med åtta små lås på sidorna och yttligare fyra för gallret. Plast pluppen som låser låset till gallret kommer en dag gå av och att öppna buren hos veterinären är ett pyssel. För tro inte att alla katter hoppar ut ur buren hos veterinären glada i hågen. Nej de flesta ligger helst kvar var på locket måste av. På Hobbes bur innebär detta att dessa åtta små lås måste öppnas var för sig och får inte tappas bort innan veterinären ens kan komma åt katten. Ett ganska stort pyssel som stjäl rätt mycket tid.

Det var ungefär en sån här bur Hobbe fick.

Så när de andra katternas mjuka burar skulle bytas ut valde vi en annan modell av hård plast bur. Den har fem flärpar på sidorna och gallret öppnas lätt med en ”kläm mekanism”. Vidare har denna modell även en lucka för ett håll uppe på som gör det möjligt att sticka in handen i buren och klappa liten katt. Passformen har emellertid varit lite si så där. Den är alltså lite klurig att montera ihop när man väl tagit av locket. I övrigt har den varit mycket bra.



Vi har även burar i form av ryggsäckar. Väldigt enkla och billiga men de har funkat bra. Nackdelen är att de är för små till våra största katter och ingen av våra katter kan resa en längre sträcka i dem. Vidare stängs de med drag kedja som börjar ge sig. De är däremot väldigt bra när man vill få med sig katten ut på en picknick. Som ägare har man händerna fria och katten ser världen tryggt från ens rygg.

Idag har vi burarna framme i hemmet. Dels för att erbjuda lugna sovplatser. Sylvester har till och med lärt de andra katterna att man kan inne ifrån en bur hålla igen gallret med tassen, om man vill sova ifred. Att burarna står framme gör också att buren innebär något trygg, välbekant och luktar hemma. Dels blir inte buren en dålig association om att något negativt kommer hända. Vilken den lätt kan bli om den bara kommer fram vid veterinär besök. Sen är det också en fråga om säkerhet. Behöver vi utrymma lägenheten finns burarna redo. Bara att stoppa in katten och springa, hoppas vi.

I övrigt: tänk på att inte välja en bur som är för stor. Ja det är bättre än att den är väldigt för liten men lite trångt är bra då kan inte en panik slagen katt skada sig själv lika lätt och katten far inte runt i buren när du bär den. De ska kunna stå upp, vända sig men inte så mycket mer. Många katter som är bästa vänner hemma och kanske till och med sover i samma bur kan behöva resa i olika burar. Som skrivet de kan få panik i främmande miljöer. Där till är det inte så kul för en katt att resa i samma bur som en katt kompis som blev nödig. Ibland kan de ha trygghet i att resa tillsammans men det kan vara ide att ha en bur per katt hemma ifall det behövs.

Trevlig resa

I min värld extra material

I min värld finns även nio kompisar!!

Ramses & Sylvester
"Jag har din rygg broder"

Ronja, Ramses, Ztiss, Matrix & Hobbe längst fram

Gismo och Ronja

Freya, Gismo, Ronja, Hobbe, Ztiss, Nemi, Ramses & Matrix

Sylvester, Nemi, Hobbe & Matrix

Sylvester, Ztiss & Nemi

Ronja & Luna

Matrix & Hobbe

Hobbe, Ztiss & Sylvester

Matrix & Ramses

Gismo, Ztiss, Sylvester, Ramses, Luna & Nemi

Sylvester & Nemi

Nemi & Freya

ALLA TIO!

Ramses & Sylvester
"Store bror ser dig"

Matrix & Ramses
Hjälper matte att blogga.

Freya & Matrix
I tv soffan

Matrix & Gismo
Bredvid matte i sängen.

Matrix, Ramses & Gismo

Gismo & Matrix

Luna, Hobbe & Nemi

Nemi & Ronja

Ramses & Ronja

Ramses & Ronja

Ramses, Luna & Matrix

Ramses, Matrix & Freya

Linfröolja

Ibland kan man som kattägare se torrt, svart bajs i kattlådan precis efter att katten har varit där. Då kan lite linfrö olja behövas. Linfrö olja blir som ett glid medel runt bajset och gör det lättare för katten att tömma tarmen.

Antingen kan du köpa färdig linfrö olja, utan tillsattser, och ringla över kattens mat blött som torrt foder funkar. Annars kan du lägga 3 msk linfrön i 6 msk hett vatten och låta stå och dra i en timme. Fröna kommer då avsöndra oljan och du behöver bara sila bort fröna och hälla det som nu är olja direkt på kattens mat.

Servera två till tre dagar.

Min värld del 10

Matrix

Godmorgon

Älskar kattmynta i alla dess former

Njuter av gräs

Får matte att ta en paus i bloggandet

Alltid på språng mot nya äventyr

Älskar vippor av alla dess slag

Bästa vän med kickeroo

å mer gräs

Mynta

Morgon stund

Mynta val

Hö bus

Våga numera mysa i tv soffan

En kille med klös

Testar och gillar valerina

Å somnar sen tryggt bredvid matte

Å detta var slutet på denna bild serie! Hoppas ni har gillat den och att få en inblick varje katts liv här i tales about tails hemmet.