En resa tar sin början Del 4 av 5

Så närmade sig året 2008 sitt slut. Det var 12 dagar kvar till julafton när telefonen på eftermiddagen ringde. Det var en person jag lärt känna från katthemmet. Hennes första mening båda väl inte helt gott för mig: ”jag vet att du inte är jourhem men”.... 

Nej jag var inte jourhem av den enkla anledningen att jag misstänkte hur svagt mitt hjärta var. Jag kände mig själv, alla jourhems katter skulle jag vilja adoptera vilket rent logiskt var otänkbart. 

Kvinnan i andra änden av luren berättade ändå varför hon ringde. De hade fått in en katt som var svårt sjuk och så här nära inpå jul hade de ont om jourhems platser, då många jourhem åker bort. Av de få de där till hade hade ingen kunskapen att kurera en så här sjuk katt. Det var därför hon ringde mig. Hon visste att katten, som vi kom att kalla Gismo, hade störst chans att överleva om han kom till mig. Så därför ringde hon fast hon visste att jag inte var jourhem. Som om inte detta räckte för att få mig att vekna berättade hon vidare om Gismos öde. Det blev väldigt svårt att inte säga ”javisst” på stående fot men jag lyckades ändå säga ”får jag ringa upp”.

När jag lagt på luren tittade jag på husse och innan jag hade hunnit berätta vad jag hade fått höra visste han vad jag skulle säga. Vi försökte bolla och tänka logiskt men det var klart vi inte kunde säga nej.

En timme senare hämta vi hem Gismo. Han var verkligen i dåligt skick och när han flera månader senare mot alla odds vart frisk hade vi blivit totalt förälskade. Så han adopterades. 

Nu fick dock katthemmet lova mig att INTE be mig vara jourhem igen. Istället erbjöd jag mig att ställa upp som stöd åt jourhem. Någon annan fick ta hand om ev sjuklingar men per telefon eller mail kunde jag dela med mig av mina kunskaper.

Jag trodde väl detta sätt skulle bromsa inströmningen av katter. Så fel man kan ha.

Katterna fick nu en ny stor katt-tv, ett 220 liters vilket vart mycket omtyckt. Att de sen fick en på 110 l också gjorde dem bara överlyckliga. Den sista började dock läcka något år senare och fick läggas ner. Även vandrande pinnar flyttade hem till oss, de såg mycket goda ut ansåg katterna men inte heller dem serverades till lunch. Anledningen att det blev pinnar var dels för att jag finner dem mycket häftiga men det var faktsikt så på denna tid att jag längtade efter fler djur. Jag behövde dock något som var billigt i drift och som inte var tidsödande. Alltså var pinnar perfekt.

Vår familj bestod alltså nu av sju katter, två akvarium (en hel del fiskar med andra ord) och några vandrande pinnar. Det räckte väl?

Fortsättning följer

Nervöst

I morgon ska Sylvester och Matrix lämnas in hos veterinären för noga undersökningar.
Matrix ska få tandvård. En tand ska tas bort och en käkröntgen ska göras för att lättare bedömma om han har FORL. En vanlig men farlig tandsjukdom som drabbar så väl vilda som tama katter.
Sylvester ska få lungorna röntgade eftersom gammel Farfar ännu hostar illa emellanåt.

Jag har utan tvekan världens bästa veterinär klinik och jag har fullt förtroende för dem. Jag har många,  många,  många,  många,  många,  många,  många,  många,  många,  många, gånger sökt vård till mina katter där och även ett par gånger lämnat in dem för dagen.

Det gör det ändå inte lättare. Jag är ändå sjukt orolig varje gång. Jag lämnar ifrån mig mina bebisar och har ingen kontroll alls på vad som händer med dem. Lite extra jobbigt känns det också då det denna gång är Matrix. Han är så skör. Jag ska be dem hålla han "lulig" hela dagen och att han ska få vakna sakta hemma.

En annan sak som gör dessa veterinärbesöken extra stressande är förberedelserna. Tolv timmar innan Sylvester och Matrix lämnas in får dem inte äta. Vi har alltid fri tillgång till torrfoder pga Ramses. Han är en gammal hemlös ute katt. Normalt är han en snäll ledare men tar man bort fodret blir han som utbytt. Han tror att det lider matbrist och börjar kämpa för sin överlevnad inom någon timme.

Vi kan inte stänga in Matrix i ett rum, hans sköra natur skulle ge honom super panik. Vi kan ABSOLUT inte stänga in Matrix med Sylvester, som har lite svårt för familjens knasboll. Troligen löser vi det hela med att husse stänger in sig med Ramses under natten. Ronja får nog göra kungen sällskap.

Sen återstår det också att se om jag kan få in Matrix i en bur i morgon utan att själv hamna på akuten.  Han är inte aggresiv. Hans bakgrund gör bara att han lätt känner att hans liv kan vara i fara.

Så håll tummar, tår och gärna tassar för oss i morgon.

Kom igen katten det svänger ju!

Det är vååååååår jublar hela ligan och energin sprudlar i de små kropparna. Det är samma sak varje år vid denna tid. Under vinter månaderna går katterna ner i dvala men precis som trädens knoppar nu håller på att spricka gör katterna detsamma. De har lagrat energi i månader som nu vaknar till liv och de vet inte riktigt vad de ska göra av med den. Det ser ut som om tio katter klättrar på väggarna. Ibland springer de in i varann vilket först leder till ett missbelåtet väsande från det överkörda offret. Det går dock snabbt om och det hela blir istället en taffatt lek.


Så nu har jag inte tio katter utan tio sk "roadrunners" i mitt hem. Lösningen? De som gillar att vara ute åker idag ut... i sele och koppel förstås.

Meep Meep