Ingen liten grå

När jag var ute med Nemi idag fanns inte lilla grå i busken. Maten jag la ut igår var orörd. Nu finns det ju inga igelkottar som mumsar i sig det. Kanske lilla grå har ett hem? Jag hoppas det.

Den bortskämda bebisen

Idag är det lördag vilket betyder lördags godis. Detta är något som ska serveras så fort matte behagar kliva upp ur sängen. Luna sätter sig på sin plats på fönster brädan och Ramses sätter sig på en köksbänk. Dessa två kan inte tänka sig att äta med de övriga, undersåtarna. Så för husefridens skull har vi lärt dem att sätta sig på dessa platser. Luna vakar över sin. I början försökte Ronja sätta sig där också då hon listat ut att godsakerna serveras där först. Luna fick henne snabbt inse att det var bättre att vänta en minut längre på golvet.

De övriga åtta katterna står bokstavligen på mina fötter medans jag lägger upp maten i godis skålarna. Skramlet av dessa skålar samlar katterna som inget annat. De kommer farandes i himlans fart. Nio katter får tonfisk, Luna vill hellre ha en kyckling variant och då får hon ju det så klart....

Ramses och Luna serveras först men sen gäller det att ställa ner åtta skålar helst på en gång. Ni vet väl att en crazy cat lady lättast känns igen för alla de armar hon ett tu tre tycks ha.

Gismo slukar sin portion så snabbt och glupskt att skålen nästan följer med ner. Sen fortstätter han sonika till en annan katts skål. Som den bortskämda bebisen han är smyger han försiktigt ner sitt huvud i en annan kattmatskål och på så sätt fasar undan den andra katten. Främst är det stackars Hobbe som råkar ut för detta. Hobbe är en sann drömmare och han njuuuuuuuter av tonfisken länge länge eller till Gismo kommer. Varpå jag måste svepa ner som en vakande hök och lyfta upp Gismo. Sen serverar jag Hobbe tonfisken igen, då han börjat gå där ifrån. Han är för diplomatisk och skulle aldrig drömma om att säga ifrån. Oftast får jag Hobbe att inse att det är hans skål, varsågod ät upp du. Så Hobbe sätter sig ner och avnjuter tonfisken igen, långsamt och drömskt. Samtidigt försöker jag hålla en Gismo som vrider, vänder och sprattlar i min famn. Sätter jag ner han går han raka vägen till Hobbes skål. Han fattar verkligen inte varför han blev bortplockad från början.