Modiga Nemi

Idag var vädret mer på vår sida. Vinden hade avtagit och solen skeen. Det var däremot väldigt kallt så Nemi fick ha på sig sin fina pippi tröja. Detta var första gången hon använde den ute men några bilder vart det inte. Jag hade nog med att leka personligtränare, terapeut och livvakt så kameraman vart för en roll för mycket.

Så fort vi kom utanför porten vill Nemi ner men samma oro i kroppen syndes som dagarna innan. Hon började gå mot vänster till sin gräsplätt men jag vill vidga hennes värld och ute upplevelse. Den där gräsplätten får inte bli en mental barriär och falsk trygghet. Så jag tog henne i famnen och gick till gräsmattan på höger sida. Nemi såg mycket förbryllad ut men gräs som gräs och det var intressant. Sen lockade jag henne att fortsätta promenaden, lämna gården. Nemi tog några försiktiga steg men nej osäkerheten syndes tydligt. Så jag chansade.

Med Nemi i famnen började jag promenera bort från gården och "ut i vida världen". Jag höll henne i ett löst grepp så hon kunde när som hoppa ner och vända om. Det ville inte Nemi. Som hon nöjt, fullständigt trygg i min famn. Tills vi fick syn på en hund 20 ja kanske tom 30 meter bort. Nemi ville ner och sprang raka vägen till ett träd. Där hejdade jag henne och fick henne att inse att medans hon fokusera på flykt hade hunden promenerat vidare och syndes inte längre. Väldigt snabbt  hämtade sig Nemi och jag fick ta henne i famnen för att fortsätta vår promenad. Hon ville ute, det var bara det att hon inte längre vågade gå själv.

Nere vid vattnet slappna Nemi av avsevärt och några änder pockade direkt på hennes uppmärksamhet. Jag såg hur mycket av skräcken och fasan bokstavligen rann av henne. Med Nemi mellan mig och vattnet behövde jag bara hålla utkick åt ett håll. Aldrig ser man något så mycket som när man letar efter det. Det var ta mig sjutton hundar över allt. Stora som små. Jag synade varje ägare i sömmarna, hur höll de kopplet och hur interagerade de med sin hund? Alla var dock på behörigt avstånd.

Så kom en ägare med en stor hund, lös. Jag såg dem på långt avstånd och ropade direkt till ägaren "kan du vara snäll och koppla din hund". Nemi och hunden hade inte sett varann och kom inte att göra det heller. Ägaren koplade sin hund utan protest och hunden hade hon bra disiplin på. Jag förstår dock inte hur man kan ha en hund lös i ett stort bostads område med mycket barn. Ägaren var lite undrande, på ett trevligt sätt, och jag förklarde att jag var ute med min katt som blev attackerad för bara 3 dagar sen.

Så kom en hundägare och stannade till blott någon meter ifrån mig och Nemi. Hon vart så glad att se en katt ute och i så fin tröja. Jag bad henne hålla avstånd och berättade hastigt om attacken. Det var bra att hon och jag fick en chans att prata. Nemi behöver "utsättas" för hundar det finns gått om dem och hon kan inte leva med att bli panikslagen varje gång. Ägaren höll ett bra grepp i kopplet till sin hund och jag satt på huk halft mellan Nemi och hunden som var utom räckhåll från mig. Nemi kröp ihop men klarade av att se hunden som var så snäll och stod stilla utan att säga ett ljud.

Nemi slappnade sen av mer och mer. Jag tog henne i famnen och gav henne en puss "mammas stora tjej", jag kunde inte låta bli. Nemi ville ner "jag har inte tid mamma jag är ute". Så började hon gå ut med strandkanten inte mycket mer än en meter eller så men sättet hon gick på var så ledigt, så mycket självförtroende, så naturligt. Sen satte hon sig ner och började tugga på ett grässtrå och då såg jag en glimt av gamla Nemi som började komma tillbaka och glädje tårarna rann.

Idag vart hon inte mentalt trött utan vi började gå in för att jag höll på att frysa ihjäl. Tydligen tvätta jag sönder min jacka efter attacken, typiskt det också. Först bar jag Nemi men hon sprattlade vänligt. Så jag satte ner henne och hon gick hela vägen tillbaka själv. Lite mer vaksam på omgivningen, titta sig omkring men hon gick i en helt avslappnad och med en naturlig stil. Svansen stolt upp i vädret.

Hemma fick hon tok gos och jätte mycket beröm. Idag känns det mycket mer hoppfullt än igår att jag kan lotsa tillbaka Nemi.

Morgon gåva

I morse när jag kom ut i köket möttes jag av denna syn:

I bild syns Nemi, Matrix, Luna & Gismo

Vid första blicken ser man en lycklig Matrix med en kickeroo och det är väl inget konstigt eller? Sen ser man de andra sakerna på golvet och de ser inte riktigt ut höra hemma där. Faktum är att alla dessa saker, även kickeroo, ligger i katternas kökskåp ovan frysen. Det är saker de inte har fri tillgång till utan erbjuds ibland exempelvis leksaken. Burkarna är sånt som är bra att ha i kattförråden.

Ramses är starkt misstänkt. Han kan nämligen konsten att i ett ända hopp hoppa upp, öppna och krypa in i detta skåp som alltså är ca 170 cm ovan golvet utan någon list eller hyllplan att mellan landa på. Troligen är det hans förtjänst att Matrix så glatt låg och knarkade denna lördags morgon.