Det hade varit snö storm i några dagar men nu klarnade vädret upp. Jag var ute och pulsade i snön på den dåligt skottade cykel vägen på väg till mitt gamla jobb när jag hörde ett litet jamande. Jag stannade tvärt och spetsade öronen, där kom det igen. Ett jam rop på hjälp men vart kom det ifrån? Snälla lilla katt ropa igen så kan jag lokalisera dig i detta vita vinter landskap. Så hörde jag jamandet en gång till och insåg att det kom från andra sidan stängslet inne på kolloni området. Jag pulsade upp i den höga snö vid sidan om cykelbanan för att kunna titta in. En liten katt hade tydligen sökt skydd under en av kolloni stugorna när snöstormen dragit fram. Nu hade lite snö blåst bort så hon kunde titta ut men hon kunde inte ta sig någon vart. Runt sig hade hon över en meter hög snö mur. Jag ringde husse som genast drog på sig ytterkläderna och smsa sen min otroligt snälle chef. Det var helt okej att jag skulle komma för sent idag.
Kolloni området var bakom lås och bom. Stängslet var för högt och svagt att klättra över så nu började husse och jag leta efter svagheter i stängslet för att kunna ta oss in till katten. Husse vadade ut på ängen som kolloni områdets ena sida vätte emot. Fast nu var det ingen äng. Det var snö som räckte över husses midja. För varje steg han tog sjönk han ner i meter djup snö. Tillslut hördes ett jubel från den annars svärande husse. Han hade hittat en svaghet och kunde åla under stängslet. Väl på andra sidan fick han åter igen vada i minst lika mycket snö innan han nådde fram till katten. Tack och lov gömde hon sig inte under stugan utan väntade på sin lilla fläck på sin hjälte. Husse kunde sen utan problem lyfta över katten till mig, som stod på andra sidan stängslet. Medans husse svärandes tog samma väg tillbaka nu i gamla fotspår tittade jag igenom katten. Semi långhårig hona, tovig som sjutton och mager. Så vi bestämde oss för att ta med henne hem.
Efter jobbet kollade jag igenom katten noga. Bortsett från tovor och hunger verkade hon vara i gott skick. Tovorna var emellertid fullständigt horribla så jag tog fram trimmern.... Vilken snäll katt hon var. Jag fick klippa bort hennes tovor och klippa klorna utan några som helst protester. Hon hade en id märking i örat men vi kunde inte läsa ut den. Så vi gick till veterinären för att se om de kunde, icke. Veterinären hade många knep men inget gjorde tatueringen tillräckligt tydlig. Husse kollade alla annonser tänkbart på nätet för att se om katten kanske var efterlyst någonstans men inget napp där heller. Så dagen efter satte jag upp lappar i närområdet där katten hade hittats.
Då fick vi napp! Katten som tydligen hette Kizzen tillhörde en gammal dam i området. Den gamla damen var utom sig av oro då katten inte hade kommit hem när snö stormen kom. Det var hennes sällskap, vän ja ögonsten. De läste tidningen tillsammans på morgonen och delade på en gräddbakelse ibland. Den gamla damens vänner kom samma kväll för att hämta hem Kizzen. Med sig hade de några bilder på Kizzen så jag kunde vara säker på att jag gav katten till rätt ägare. Det rådde inga tvivel om att katten jag hade var den gamla damens. Dagen efter ringde den gamla damen med glädje tårar i rösten och berättade hur lycklig hon var som fått tillbaka sin vän. Hon tackade extra för att jag hade trimmat katten. Det viste hon hade behövts göras och den gamla damen hade planerat in ett besök till veterinären för att få hjälp med detta. Det behövde hon inte nu.
Några dagar senare plingade ett blomster bud på dörren och gav mig den största tulpan bukett jag någonsin sett.
Kolloni området var bakom lås och bom. Stängslet var för högt och svagt att klättra över så nu började husse och jag leta efter svagheter i stängslet för att kunna ta oss in till katten. Husse vadade ut på ängen som kolloni områdets ena sida vätte emot. Fast nu var det ingen äng. Det var snö som räckte över husses midja. För varje steg han tog sjönk han ner i meter djup snö. Tillslut hördes ett jubel från den annars svärande husse. Han hade hittat en svaghet och kunde åla under stängslet. Väl på andra sidan fick han åter igen vada i minst lika mycket snö innan han nådde fram till katten. Tack och lov gömde hon sig inte under stugan utan väntade på sin lilla fläck på sin hjälte. Husse kunde sen utan problem lyfta över katten till mig, som stod på andra sidan stängslet. Medans husse svärandes tog samma väg tillbaka nu i gamla fotspår tittade jag igenom katten. Semi långhårig hona, tovig som sjutton och mager. Så vi bestämde oss för att ta med henne hem.
Efter jobbet kollade jag igenom katten noga. Bortsett från tovor och hunger verkade hon vara i gott skick. Tovorna var emellertid fullständigt horribla så jag tog fram trimmern.... Vilken snäll katt hon var. Jag fick klippa bort hennes tovor och klippa klorna utan några som helst protester. Hon hade en id märking i örat men vi kunde inte läsa ut den. Så vi gick till veterinären för att se om de kunde, icke. Veterinären hade många knep men inget gjorde tatueringen tillräckligt tydlig. Husse kollade alla annonser tänkbart på nätet för att se om katten kanske var efterlyst någonstans men inget napp där heller. Så dagen efter satte jag upp lappar i närområdet där katten hade hittats.
Då fick vi napp! Katten som tydligen hette Kizzen tillhörde en gammal dam i området. Den gamla damen var utom sig av oro då katten inte hade kommit hem när snö stormen kom. Det var hennes sällskap, vän ja ögonsten. De läste tidningen tillsammans på morgonen och delade på en gräddbakelse ibland. Den gamla damens vänner kom samma kväll för att hämta hem Kizzen. Med sig hade de några bilder på Kizzen så jag kunde vara säker på att jag gav katten till rätt ägare. Det rådde inga tvivel om att katten jag hade var den gamla damens. Dagen efter ringde den gamla damen med glädje tårar i rösten och berättade hur lycklig hon var som fått tillbaka sin vän. Hon tackade extra för att jag hade trimmat katten. Det viste hon hade behövts göras och den gamla damen hade planerat in ett besök till veterinären för att få hjälp med detta. Det behövde hon inte nu.
Några dagar senare plingade ett blomster bud på dörren och gav mig den största tulpan bukett jag någonsin sett.
