Sådan mor..
..sådan son!
tisdag 27 september 2011
Hos tant doktor
Tyvärr sov Hobbe i sin älskade korg när vi var tvunga att packa ihop oss och göra oss redo för veterinären. Motvilligt lyfte jag upp liten Hobbe. Jag hoppas innerligt han inte blev för rädd, så han undviker att sova i sin älskade korg igen. Att få in han i buren gick dock över allt förväntan! Inte ett ända rivsår fick jag, helt otroligt. Freya är aldrig svår att få in i buren däremot betyder bur risk för att byta hem i hennes uppfattning så lite orolig blir hon allt.
Båda var så lugna när de i väntrummet hos veterinären blev utstirrade av hundar. I undersöknings rummet hade jag ställt Hobbe på bordet när veterinären kommer in i rummet. Hon hade dragit andan som för att säga något men log när hon såg att jag var nästa kund "ahh det är du! Jag hade tänkt be om ursäkt att jag är lite sen men det behöver jag ju inte nu". Nej vi är inte där ofta. ;)
Jag förklara omgående att Hobbe är den i min stora liga som är speciell, han som kan förklaras som om han har autism. Direkt gick hon försiktigt fram. Japp Hobbe har två lätt inflamerad finnar på hakan och fast han var så rädd lät han veterinären undersöka och tom raka hakan! Modig Hobbe, det är ett stort steg för honom. Att behandla honom med antibiotika tabletter och att han skulle ha tratt insåg veterinären snabbt var helt utesluten metod. Så såret ska vi försöka få att läka genom att göra rent 1 helst 2 (fast det tror vi ej är möjligt) gånger om dagen och sen smeta på en antibiotika salva på hakan. Några dagar kanske vi lyckas. Troligen kommer finnarna bli små torra knölar som i så fall bränns bort precis som förr. I samma veva kommer han då tandstens skrapas. Vilken tandsten trollet har! Så blir det när mamma inte får borsta tänderna.
Freya var inte lika lätt diagnostiserad. Rumpan såg fin ut vid en första titt. Sen upptäcktes det att analsäckarna var lite täppta och fyllda. Troligen, men det får tiden utvisa, var detta problemet. Jag höll medans veterinären tömde analsäckarna och stackars liten Freya skrek. Lite skrek hon för att det gjorde ont, lite för att det var obehagligt men mycket för att Freya alltid väsnas snarare än försvara sig. Mattes hjärta spricker av att orsaka sina katter sånt obehag och gå emot deras vilja. Ändå tycker jag att det är bättre att jag är den som håller i, vilket jag kan efter konstens alla regler, än en främmande sköterska. För mig känns det lite som katten måste känna sig övergiven ovanpå räddslan också, "matte rädda mig".
Tur oturen förlåter Freya snabbt.
Normalt när vi kommer hem "försvinner" liten och rädd Hobbe men nej då han tassa runt, svansen lite låg men han åt och visade ingen lust att gömma sig. Freya sökte tröst i chaffören, hennes pojkväns, knä i bästa tv soffan.
Båda var så lugna när de i väntrummet hos veterinären blev utstirrade av hundar. I undersöknings rummet hade jag ställt Hobbe på bordet när veterinären kommer in i rummet. Hon hade dragit andan som för att säga något men log när hon såg att jag var nästa kund "ahh det är du! Jag hade tänkt be om ursäkt att jag är lite sen men det behöver jag ju inte nu". Nej vi är inte där ofta. ;)
Jag förklara omgående att Hobbe är den i min stora liga som är speciell, han som kan förklaras som om han har autism. Direkt gick hon försiktigt fram. Japp Hobbe har två lätt inflamerad finnar på hakan och fast han var så rädd lät han veterinären undersöka och tom raka hakan! Modig Hobbe, det är ett stort steg för honom. Att behandla honom med antibiotika tabletter och att han skulle ha tratt insåg veterinären snabbt var helt utesluten metod. Så såret ska vi försöka få att läka genom att göra rent 1 helst 2 (fast det tror vi ej är möjligt) gånger om dagen och sen smeta på en antibiotika salva på hakan. Några dagar kanske vi lyckas. Troligen kommer finnarna bli små torra knölar som i så fall bränns bort precis som förr. I samma veva kommer han då tandstens skrapas. Vilken tandsten trollet har! Så blir det när mamma inte får borsta tänderna.
Freya var inte lika lätt diagnostiserad. Rumpan såg fin ut vid en första titt. Sen upptäcktes det att analsäckarna var lite täppta och fyllda. Troligen, men det får tiden utvisa, var detta problemet. Jag höll medans veterinären tömde analsäckarna och stackars liten Freya skrek. Lite skrek hon för att det gjorde ont, lite för att det var obehagligt men mycket för att Freya alltid väsnas snarare än försvara sig. Mattes hjärta spricker av att orsaka sina katter sånt obehag och gå emot deras vilja. Ändå tycker jag att det är bättre att jag är den som håller i, vilket jag kan efter konstens alla regler, än en främmande sköterska. För mig känns det lite som katten måste känna sig övergiven ovanpå räddslan också, "matte rädda mig".
Tur oturen förlåter Freya snabbt.
Normalt när vi kommer hem "försvinner" liten och rädd Hobbe men nej då han tassa runt, svansen lite låg men han åt och visade ingen lust att gömma sig. Freya sökte tröst i chaffören, hennes pojkväns, knä i bästa tv soffan.
hallelujah
I morse fyllde jag fem ynka skålar med mat, sen var det helt slut på kattmat. Panik är bara förnamnet. Så när vår beställning lite senare stod utanför dörren kunde man inte låta bli att göra en glädje dans. Nu har ligan 20 kg torrfoder, det borde räcka ett tag.... ;) Puuuh
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)