Dagboken från Ramses penis amputation:
2007-08-29 Onsdag kväll
I morgon klockan åtta ska Ramses operera bort penisen pga åter kommande urinsten. Som alltid vid operationer från inte katten äta tolv timmar innan. Därför är nu maten bort tagen. Ramses har för tillfället gett upp sitt hunger jamande och fokuserar mer på att titta sorligt på oss. *Våra hjärtan spricker*
Vi har förberett oss så väl vi kan så vi bara ska kunna vara hemma och pysla om vår Pälskling efter operationen. Planen är att han blir instängd i köket tillsammans med sin styvbror Sylvester, de är oskiljaktiga.
 |
| Ramses |
2007-08-30 Torsdag morgon
Det var inte lätt att få med Ramses till veterinären. Han gömde sig först under sängen och sen i en prassel tunnel allt för att slippa bli instoppad i en bur. Ramses vet numera vad bur betyder och han vill inte längre åka till veterinärer.
Hos veterinären fick vi ingående information om vad som nu skulle ske. Den kvar varande delen av urinröret kommer att svälla upp efter denna operation. För att urin blåsan ska kunna tömmas sätter dem därför in en kateter. Detta betyder dock att veterinären kommer låta Ramses vara kvar tills i morgon. Det var vi inte beredda på. Vi trodde Ramses skulle komma hem ikväll men vi förstår att detta är för hans bästa. Han är hos dem som kan ge han bäst eftervård och på bästa sätt hjälpa honom om det blir komplikationer.
Som jag skrivit innan är det lite osäker om Ramses försäkring kommer täcka denna operation men det skulle veterinären hjälpa till med. Han lovade att skicka in journaler och information till försäkringsbolaget så vi får ut ersättning.
Veterinären lovade att ringa när Ramses opereration är klar. Just nu är det sagt att vi kan hämta honom klockan 12 i morgon men det känns som en evighet tills dess.
Väl hemma igen stod Sylvester innanför dörren. Han såg oss men var var ”broshan”? Han titta på mig som för att fråga ”mamma va är broshan”? Nu trampar han runt oroligt här hemma....
Nu ska jag ta och sova lite. Då Ramses inte fick äta igår kväll var han HUNGRIG och det lät han mig få veta. Större delen av natten har han suttit på nattduks bordet och jamat mig i örat.
På kvällen:
Först sent i eftermiddags ringde veterinären och jag måste säga att jag är glad att han i morse va noga med att säga "inga nyheter är goda nyheter" annars hade jag nog hunnit gått helt upp i limningen! Men allt har gått bra! Ramses har nu kateter för att lindra svullnanden, tömma urin blåsan och för att minska risken för inflamation. De övervakar honom tills i morgon och går allt bra kommer han som planerat. Tills dess ser de till att han är lite små groggy så att han inte inser att han inte är hemma.
Jag måste säga att vi nog hittat världens bästa veterinär då han gör så mycket för oss och Ramses. Veterinären tänker tom se till att försäkrings bolaget betalar sin del. En tung sten föll från mitt hjärta där kan jag lova. Vi är MYCKET nöjda med veterinären och det gör ju självklart att hela denna process känns lite lättare. Men ack så tungt det känns samtidigt. Ramses är inte där vi är. Han ska va med oss. Vår pälskling. Det är så tungt....
Fortsättning följer
Veterinären lovade att ringa när Ramses opereration är klar. Just nu är det sagt att vi kan hämta honom klockan 12 i morgon men det känns som en evighet tills dess.
Väl hemma igen stod Sylvester innanför dörren. Han såg oss men var var ”broshan”? Han titta på mig som för att fråga ”mamma va är broshan”? Nu trampar han runt oroligt här hemma....
Nu ska jag ta och sova lite. Då Ramses inte fick äta igår kväll var han HUNGRIG och det lät han mig få veta. Större delen av natten har han suttit på nattduks bordet och jamat mig i örat.
På kvällen:
Först sent i eftermiddags ringde veterinären och jag måste säga att jag är glad att han i morse va noga med att säga "inga nyheter är goda nyheter" annars hade jag nog hunnit gått helt upp i limningen! Men allt har gått bra! Ramses har nu kateter för att lindra svullnanden, tömma urin blåsan och för att minska risken för inflamation. De övervakar honom tills i morgon och går allt bra kommer han som planerat. Tills dess ser de till att han är lite små groggy så att han inte inser att han inte är hemma.
Jag måste säga att vi nog hittat världens bästa veterinär då han gör så mycket för oss och Ramses. Veterinären tänker tom se till att försäkrings bolaget betalar sin del. En tung sten föll från mitt hjärta där kan jag lova. Vi är MYCKET nöjda med veterinären och det gör ju självklart att hela denna process känns lite lättare. Men ack så tungt det känns samtidigt. Ramses är inte där vi är. Han ska va med oss. Vår pälskling. Det är så tungt....
Fortsättning följer
