För en tid sen gick Gismos älskade fluga i graven. Inte bara den numera hemma gjorda flugan gick sönder utan även "spöt". Naiv matte som jag är trodde, eller snarare hoppades, jag att katterna skulle kunna tänka sig att återgå till de leksaker vi lekte med innan flugan klev in i våra liv. Knappast. Ingen tid eller tålamod i världen rådde bot på saknade av flugan. Halv hjärtade ensamma lekstunder med gamla tråkiga leksaker var det allt som bäst blev. Gismo och Luna letade verkligen efter flugan, hoppades bönade och bad.
Så jag gav mig. Tog fram de sparade delarna och började med lim och silver tejp fixa flugan. Gismo vart SÅ ivrig att han gång efter gång efter gång hoppade upp på diskbänken. "Är den klar nu?" "Nu då?" "Men nu?" Han är aldrig så ivrig ens när jag fixar något av hans favorit måltider. Då har han tålamod att vänta på golvet men icke när det gäller flugan. Jag fick lyfta ner honom om å om å om å om igen.
Tillslut höll spöet och en ny hemma gjord larv snarare än en fluga sattes på plats. Sen lekte katterna var för sig länge länge länge. Gismo blev vimmelkantig av all spring och lek.
Länge leve flu.. larven!
