Idag tog jag med mig Nemi och Ronja för att på vårt nya vis sitta ute. Det skulle bli Ronjas första gång så här men hon tveka stort när jag tog fram selet. Sist hon hade det på sig började det ju regna på Liten. Läskigt värre.
Att få med sig två katter ut är inte det lättaste men tillslut så. Väl ute mötte husse upp oss vilket visade sig vara enorm tur. Jag tjudrade fast flickorna och öppnade burarna. Nemi gick direkt ner och satte sig vid vattnet. Ronja vart däremot osäker. På en sekund, mitt framför våra ögon, krångla hon sig ur selet och sprang i väg!
Det kändes jätte overkligt att se vår svart/vita lilla katt springa löst ute. Självklart kom det en å annan cykel just då som skrämde henne än mer. Husse och jag började på automatik jobba som vi gör när vi ska fånga in en hemlösing. Försöka ha is i magen, valla Ronja åt bästa hållet osv. Vi insåg snabbt att hade Ronja sprungit till höger hade hon snabbt kunnat försvinna, även om allt hon vill är hem så kan rädslan gör att en katt inte tänker logiskt. Som tur var fick vi Ronja att springa åt vänster och husse fick ganska snabbt tag i henne.
Dagens panik attack minst sagt.
Vi valde dock att fortsätta som planerat fast nu spände vi åt selet rejält och satte ner Ronja vid vattnet bredvid Nemi. Det funka. Nemi försvinner i sin lilla värld ute så Ronja fick nästan helt egen tid med matte och husse, mycket omtyckt. Emellanåt spana hon fåglar sen kom hon med sitt speciella jamande upp på filten för att ställa sig i centrum och få uppmärksamhet. Hon är så näpen.
Tror dock vi ska försöka införskaffa ett nytt sele till henne....
