Ja namnet Gavroche ha väl mer eller mindre blivit förkortat till Gavve.
I fredags kräktes som skrivet Gavve och det gjorde oss oroliga. Han fick emellertid behålla vällingen och på lördags morgonen verkade han mycket piggare. Så pigg att han tom orkade utforska världen utanför sitt rum. Japp husets invånare "kastades ut", nätad uteplats, så att Gavve kunde utforska hemmet och tillbringa lite tid med två beningarna. Jourmattes frukost verkade ytterst intressant och Gavve tyckte den var hans.
Jag tog och besökte min lilla skyddsling och hade med mig kycklingsoppa. Det är kul att laga mat när den får så gott betyg som Gavve gav den. Portionen var emellertid lite liten. Vi ville smyg starta magen efter kräkningarna på ett försiktigt sätt.
Jag tog mig friheten att lyfta upp Gavve i knät något han morrade åt men hans morrningar är mer ett krav på respekt. Förtroendet till människor har fått sig en törn och det är ju inte så konstigt om de som älskade honom sonika kastade ut honom. Hur kan man göra något sånt? Att ena stunden påstå att man älskar någon och sen kasta ut dem?
Gavve la sig i knät och njöt av nackmassage. Han spann så det dåna. Sen for han upp för att spana på musiga fåglar som lockade utanför fönstret. När fåglarna flugit gick han över bordet ack så ödmjukt, "bonkade huvud" med mig och frågade om han fick krypa ner i knät igen. Man smälter ju som smör i solskeen. Självklart fick han krypa ihop i knät igen, en puss på huvudet och sen masserades nacken.
Gavroche har emellertid en dålig energi depå. Aldrig så lite stimulans och han blir jätte trött. Så ganska snart la han sig för att sova. Vi smög ut ur rummet för att vara snälla och låta han sova i fred. Det uppskattades INTE. Nästan direkt börja han jama hjärtskärande vid dörren undrades vart vi försvann. Jag klarar inte att höra så övergivna desperata skrik så jag gick tillbaka till honom. Bekräftelsen att vi aldrig är långt borta räckte och han fann ro.
När jag lämna honom hade han fått en ny portion kycklingsoppa och han lapade nöjt i sig buljongen. Igår kväll fick jag veta att alla kyckling hade han fått behålla, han hade inte spytt mer och i morse kom den bästa rapporten hitten tills: han bajsar normalt. Riktiga korvar som betyder att mage och tarmar har mer eller mindre återhämtat sig. Nu verkar magen bara innehålla det en katt mage ska innehålla näringsriktig kattmat. Inga mer träflisor!
I fredags kräktes som skrivet Gavve och det gjorde oss oroliga. Han fick emellertid behålla vällingen och på lördags morgonen verkade han mycket piggare. Så pigg att han tom orkade utforska världen utanför sitt rum. Japp husets invånare "kastades ut", nätad uteplats, så att Gavve kunde utforska hemmet och tillbringa lite tid med två beningarna. Jourmattes frukost verkade ytterst intressant och Gavve tyckte den var hans.
Jag tog och besökte min lilla skyddsling och hade med mig kycklingsoppa. Det är kul att laga mat när den får så gott betyg som Gavve gav den. Portionen var emellertid lite liten. Vi ville smyg starta magen efter kräkningarna på ett försiktigt sätt.
Jag tog mig friheten att lyfta upp Gavve i knät något han morrade åt men hans morrningar är mer ett krav på respekt. Förtroendet till människor har fått sig en törn och det är ju inte så konstigt om de som älskade honom sonika kastade ut honom. Hur kan man göra något sånt? Att ena stunden påstå att man älskar någon och sen kasta ut dem?
Gavve la sig i knät och njöt av nackmassage. Han spann så det dåna. Sen for han upp för att spana på musiga fåglar som lockade utanför fönstret. När fåglarna flugit gick han över bordet ack så ödmjukt, "bonkade huvud" med mig och frågade om han fick krypa ner i knät igen. Man smälter ju som smör i solskeen. Självklart fick han krypa ihop i knät igen, en puss på huvudet och sen masserades nacken.
Gavroche har emellertid en dålig energi depå. Aldrig så lite stimulans och han blir jätte trött. Så ganska snart la han sig för att sova. Vi smög ut ur rummet för att vara snälla och låta han sova i fred. Det uppskattades INTE. Nästan direkt börja han jama hjärtskärande vid dörren undrades vart vi försvann. Jag klarar inte att höra så övergivna desperata skrik så jag gick tillbaka till honom. Bekräftelsen att vi aldrig är långt borta räckte och han fann ro.
När jag lämna honom hade han fått en ny portion kycklingsoppa och han lapade nöjt i sig buljongen. Igår kväll fick jag veta att alla kyckling hade han fått behålla, han hade inte spytt mer och i morse kom den bästa rapporten hitten tills: han bajsar normalt. Riktiga korvar som betyder att mage och tarmar har mer eller mindre återhämtat sig. Nu verkar magen bara innehålla det en katt mage ska innehålla näringsriktig kattmat. Inga mer träflisor!
