Igår kväll gav Ronja oss en smärre hjärt attack, hon haltade på höger framben. I helgen var det höger bakben. Så den lilla tjejen fick finna sig i att sova instängd i mitt sovrum för att tvingas vara still och vila benen. Klösmöbeln bar vi ut så rummet vart riktigt "tråkigt".
Som sällskap blev även Gismo instängd, det är verkligen inte lätt att vara katt i det här hushållet. Ingen av bebisarna verkade dock ha något stort emot isoleringen. Snarare var det de utanför som undra varför de inte fick sova hos matte.
För ett kort ögonblick kunde jag föreställa mig hur det skulle vara att bara ha två katter... så tomt.
I morse haltade Ronja än men väldigt lite. Eftersom jag dels missa telefontiden till veterinären och dels att Ronja mådde så bra i övrigt (åt, drack, ville leka, protestera inte när vi rörde vid benen osv) valde vi att ha is i magen. Som skrivet innan små stukningar får våra katter emellanåt. Lätt hänt när man är sjövild. Hon tycks må bättre nu men jag överväger en natts isolering till för att Ronja ska vila ordentligt. Får se hur jag gör.
