Änglar

Ja det finns änglar. Den svart/vita katten får sova i ett varmt badrum med mat i magen tack vare en ängel. En vän försökte ringa mig i kväll. Slarvig som jag är hade jag lagt ifrån mig mobilen och hörde inget men en ängel ger sig inte. Efter lite internet sökande hade  husses nummer hittats och så nåddes jag av orden: "Ska vi fånga in katten".

Mindre än en halvtimme senare gick vi över fotbollsplanen mot träbåset, ingen katt. Då det började skymma gick jag in för att verkligen kolla att en svart katt gömde sig i ett hörn men nej. Min vän gick runt hörnet och ropa på mig "är det den".

Där satt hen fast kload på en stubbe. Å som det skar i hjärtat att se hen där så ensam och ynklig i den mörka natten med vetskapen att där höll hen på att förbli. Hen tittade mycket reserverat på oss och jag vet av erfarenheter dvs ex antal många katt jakter att instinkten att fly ligger alltid på ytan. Här var det viktigt att ta det försiktigt. Så jag började prata med hen. Direkt kände hen igen min röst och började jama tillbaka "du kom tillbaka". Med en skål mat smög jag mig nära. Försiktiga steg, inga hastiga eller klumpiga elefant rörelser. Inte trampa på grenar... lättare sagt än gjort när man smyger på en äng i mörker. Tillslut var jag ca 3 meter ifrån och satte ner maten. Hen tvekade först men sen tog hungern vid. Oj så hungrig. Hen var som en grävskopa i skålen och avslutade med att bita på kanten.

Jag sträckte fram handen och hen mötte den med en social katts vana rörelse för att bli klappad. Sen började hen stryka sig mot mig. Då tog jag upp den. Dum som jag var tog jag inte det säkra före det osäkra, ett grepp om nackskinnet utan räkna kallt med att denna var social nog att lyftas vanligt. Självklart fick den panik när den såg buren och försökte slita sig. Å klor hade den. Jag släpper dock inte för jag vet att man får en chans å en chans bara. Så så länge jag inte skadar katten, bara den som skadar mig så kör på! Hen fick in en fin reva men jag gillar dem ärren. På så sätt bär jag ju alltid med mig mina skyddslingar. Ja jag är crazy cat lady. Hen hoppa och for i vild panik i buren men ut kom den inte.

När bilen rulla ut från parkeringen vart hen helt knäpp tyst och helt stilla. Nästan lite oroväckande stilla men det var nog pga den plötsliga, sköna värmen. För när vi kom fram och hen bur togs ut började en jam konsert.

Efter att ha anpassat ett litet badrum, med golvvärme, släpptes hen ut. Direkt traskade HAN ut med svansen i vädret och tydliga kulor. Så trygg, så social. Han spann, strök sig mot oss båda så till freds. Inte lika mager som Oliver/Oskar men absolut inte i bra skick. Det hade inte behövts många fler dagar för att han skulle bli som honom. Benen skaka helt enkelt för att det inte fanns tillräckligt med muskelmassa att hålla honom upprätt med. Huvudet var "för stort". Alltså det såg oproportionerligt ut då kroppen var så mager. Ganska ung men inte vildfödd då han är så social. Har nog inte varit ute så länge då han inte hade de vanliga krigsskador en han katt får ute. Vår bästa gissning är att han antingen var utekatt och gett sig av när han blev könsmogen eller så slängdes han ut när han blev könsmogen....

Efter lite kvälls mat fick han lite magknip. Tror vi var lite för generösa. Jaja i natt får han sova varmt, trygg och mätt.

Vad som händer nu vet vi inte riktigt. Ja inte mer än att de vanliga efterlysningarna ska göras å det betyder att jag för 1000 gånger ringer polisen. Undrar om de har en egen mapp för mig och mina hittekatter??