Urinprov på Ramses del 2

I natt var det dags att försöka igen, få ett urinprov på Ramses. Att isolera honom någonstans där det fanns tyg var dömt att misslyckas. De ända tygfria rum som fanns att välja på därefter var alltså köket och badrummet, ja lite tyg finns där förstås men dessa är lätta att ta bort. Det är emellertid så att har man med Ramses att göra måste man tänka flera steg före. I köket skulle han använda vasken som kattlåda och i badrummet golvbrunnen eller handfatet så det var dömt att misslyckas innan vi ens prova.

Därför tog vi till det gamla knepet "köksbordsburen" som vi uppfann och nyttjade under Ramses tid efter penis amputationen. Ett bord, dock inte köksbordet, bars in i mitt sovrum och hönsnät lindades runt. För att Ramses inte skulle tränga sig ut i nätets underkant tejpades den med silver tejp. Det är tur att man tillhör en Macgyver-generation. För att Ramses inte skulle pissa på nätet och spreja väggarna bakom slaktades en stor kartong och fick bli väggarna. Alltså det som behövdes för att ha en suck att ta urin prov på Ramses var: en rulle silver tejp (inte allt gick åt), ca 2 m hönsnät, en stor kartong samt att möblera om ett rum. Sen stängdes Ramses in med en tom kattlåda, vattenskål och mat. Medans vi stängde ingången tittade en ytterst chockad Ramses på oss. Han var inte det minsta rädd bara chockad att vi hade mage att göra så mot HONOM. Han är ju för sjutton gubbar kung, så här gör man inte mot en kung.

När jag gått och lagt mig dröjde det inte länge förrän tappra utbrytnings försök hördes följt av ett hjärtskärande ylande. Fler försök, fler ylande. Det tog några timmar innan Ramses insåg att han var besegrad.

10 timmar senare hade han fortfarande inte kissat. Lådan använde han som en fattigmans bädd. Jag tog ut honom och kände, urinblåsan var stor som en apelsin så jag försökte "tömma den manuellt". Ramses svarade med att försöka bita husse som höll i. Så medan vi funderade ut nästa steg stängdes Ramses åter in i buren nu med kompisarna utanför som undrade vad Ramses satt inne för.

Ett sätt vore att låta Ramses gå på sin vanliga låda, avbryta kissandet och få honom att fortsätta i en rondskål. Risken var emellertid för stor att han skulle smita eller lyckas slösa dessa guld värda droppar och vi skulle vara tillbaka på ruta ett.
Ett annat sätt var att bara vänta. Ramses var nu så kissnödig att det syndes i ansiktet. Ögonen rulla runt i huvudet på honom men kissa skulle han inte. "Ni ska inte få vinna" tycktes en butter Ramses tänka.
Ett alternativt var att åka till veterinären och låta dem tömma honom. Om inte annat skulle det gå med sedering. Risken fanns dock att Ramses skulle kissa i buren på vägen dit. Vist hade vi ingen filt i skulle vi på den vägen lyckas att få ett urinprov men med så mycket urin skvalpandes runt i buren var det ingen lockande tanke att bära den och dessutom en katt som badade i det, nej tack.
Det bästa alternativet var att ge popcorn kärnorna en ny chans. Kanske Ramses nu såg denna låda som sin sov plats, sånt vill inte en katt kissa på men kanske han var så nödig att popcorn kärnornas snarlikhet med sand skulle trigga honom?

Vi chansa

Jag han knappt lägga i kärnorna i lådan förrän Ramses satte sig och kissa och kissa och kissa och kissa och kissa. Det var som om dammluckor hade öppnats. Allt muttrande bytes nu ut mot heja rop "duktig Ramses, vilken stor kille vi har, så duktig du är". Efteråt var tassarna lite blöta så husse duschade dem och därefter fick Ramses sin frihet åter. Matte hade fått gåvan hon väntade på, urin.... Det är inte så konstigt att kattägare klassas som tokiga!!

I natt ska vi försöka få urin prov på Sylvester. =D