Sidor

tisdag 20 mars 2012

Sylvester urin prov del 1 av 1

Igår kväll var det så dags för Sylvester att bli instängd i sovrummet för att lämna urinprov. Någon köksbordsbur behövs inte på Farfar. Däremot hade tydligen operation Ramses stulit hela min hjärn kapacitet och jag kunde inte tänka längre än näsan räckte, vilket ni snart ska få läsa om.

Att fylla lådan med något som simulerade sand var emellertid svårare. Plastkulor leker han med och popcorn kärnor äter han, majs som majs verkar min "kanin" tycka. Så jag grävde fram små glas pluttar som fungerat som dekoration i det numera nedlagda akvariet, diska dem och la dessa få stackare i lådan. De skulle säkert trigga om det var mer än en handfull men man tager vad man haver å jag hade inget annat....

Klockan 4 i natt vaknade jag med tanken "herre gud vad dum jag är. Brickan i bokhyllan är ju dekorerad med flata dekorations stenar". Sen svor jag över min över aktiva hjärna som inte lät mig sova. Sylvester behövde gå på toa men han var inte bekväm med den han fått. Så jag masa mig upp, diska dessa dekorations stenar och återvänder till sovrummet. En desperat Gismo smiter in i rummet men blir snart infångad. Han saknar att sova i mammas famn! Söt nosen.

Jag fyller Sylvesters låda och lägger mig igen. Drar det varma inbjudande täcket över mig då först kommer nästa tanke: "Sylvester kissar gärna på kanterna och vår urinprovslåda har låga kanter. Men det finns ju.." Masar mig upp igen, trasslar mig ut och svär för tusende gången över vår nätdörr som vi aldrig kommer oss för att fixa helt. Den andra lådan är dammig som få där den just nu står oanvänd så det är ju bara att skrubba. Klockan är inte ens fem.

Tillbaka in i rummet rasar jag ihop fullständigt slut. Två nätter i rad med störd nattsömn....

Jag vaknar en kort stund senare av den ljuvliga aromen (ironi) från katturin men lyckas tygla mitt annars så explosiva morgonhumör och istället överösa Burr Burr med beröm. Jag har fått guldet jag hoppades på och i gengäld får Sylvester sin frihet!

Efter att ha tagit hand om urinet, skrubbat lådor igen och stenarna stupar jag i sängen. Det är inte mycket tid kvar tills klockan ringer men varje sekund känns som en guda gåva.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar