Sidor

onsdag 4 maj 2011

Ramses penis amputation Del 1 av 9

Förord

I augusti 2007 hade vi i ett års tid kämpat med Ramses urinsten men den blev bara värre. Denna sommar hade han nästan haft ett urinstopp en gång varannan vecka. Några av dessa gånger vart han så sjuk att han vart inlagd på djur sjukhus i några dagar. Trots att urinblåsan gång efter annan spolades ur och att Ramses åt sk urinstens foder kom stenarna hela tiden tillbaka och orsakade smärtsam urinstopp. Vid ett sånt tillfälle blev det ett så allvarligt och plötsligt urinstopp att stackars Ramses höll på att falla i koma och kunde ha dött. Självklart hände detta en helg då vi har ca 9 mil enkel väg till veterinären. Min vän körde inte det lagligaste han gjort i sina dagar den gången.

Så i slutet av augusti 2007 stod det utom allt tvivel att Ramses var en sk urinstens katt. Detta betydde att vad vi än skulle ge honom för foder eller hur mycket vätska han än drack skulle han få urinstopp med jämna mellan rum. Det fanns bara tre lösningar: åka in och spola blåsan ca en gång i månaden för resten av hans liv, avlivning eller en sk penis amputation.

Avlivning var  inget alternativ för oss. Bortsett från urinstoppet var Ramses en frisk, go och glad katt med mycket livs lust. Så så länge Ramses ville fajtas var vi villiga att försöka allt i världen fast många ansåg att han ”bara vara en bondkatt”. Visst för den summa alla veterinär trippar hittens tills hade kostat oss och nu en ev operationen skulle komma att kosta oss hade vi kunnat få många ”nya katter”, men för oss spelade det ingen roll. Vi ville inte ha en ny katt. För hur många katter vi än skulle kunnat få för dem pengarna hade ingen varit vår Ramses. 

Att spola en gång i månaden kändes dock grymt för både Ramses och oss. Tänk om stoppen skulle komma en helg eller när vi inte var hemma? Det kunde snabbt bli stopp och läget akut, det hade vi lärt oss. Så penis amputation var det ända tänkbara alternativet.

Penis amputation hjälper på det sätt att själva penisen är på en han katt med urinsten urinrörets trånga del. Det är alltså här det blir stopp. Det är också därför det är vanligare att han katter får urinstens stopp än honor. Oftast upptäcks det inte när honor får urinsten då deras urinrör är så pass stora att det sälla blir stopp. Genom att ta bort penisen borde Ramses, i terorin i alla fall, själv kunna kissa ut stenarna utan större probem. Förutsett att stenarna förblev små såklart. Så en vis koll på fodret skulle behövas i framtiden.

Jag skrev dagbok från den dagen Ramses opererades och de dagar som följde. Eftervården vart värre än något vi kunnat förbereda oss på. Faktum är att vår mycket erfarna veterinär aldrig hört talas om en penis amputerad patient som ställt till det så mycket i eftervården som Ramses kom att göra. Därför är hans penis amputations berättelse en skräck variant. Överväger ni denna typ av operation på er katt, bli inte avskräckta. Ramses envisas bara med att vara unik i allt han gör.

Dagboken finns kvar och jag tänkte nu i några delar publicera den här i bloggen. Dock kommer jag skriva om den lite för att göra den mer lätt läst. Orignalet är ganska rörig då vi i stort sett inte sov något under denna tid.

Vi hade tyvärr ingen digital kamera denna sommar 2007 utan bara en sämre mobil kamera. Men bilder är ändå bättre än inga alls så några av dessa kommer publiceras.

Fortsättning följer.

/Xtails

2 kommentarer:

  1. Usch, det var en mycket jobbig tid... Om jag aldrig mer behöver uppleva en sådan pärs igen är det på tok för tidigt

    SvaraRadera
  2. Jag står inför ett sådan "val" nu.. pengarna har redan dragit iväg och försäkringen är nästan maxad. Har inte gjort nåt annat är gråtit, då jag skulle förlora min älskling, mitt allt. Nu står jag här det är lördag och min katt "Lucifer" är inne på dag 2, ingen operation har gjorts än.. jag hoppas han har kissat ordentlig vill verkligen ha han hem, det är sååå tomt. =(

    Morsan som skulle hjälpa mig med "humanfinans" kommer väl få en chock då hon ser va allt kommer/har kostat. Men även om jag måste betala av i flera år, så vill jag inte förlora han... han är mitt allt... min vän ... mitt barn... Det är så jobbigt just nu. Han har ju redan 2009 amputera ena bakbenet. Jag vet att han är stark men allt känns så hemskt just nu... vet inte vart man skall ta vägen.

    Försöker nå Strömsholms djursjukhus nu för att höra om han kissat och får komma hem nu eller om amputation är det ända som kan rädda honom. =(..

    SvaraRadera