Efter att Nemi lekt svår flörtad ett tag fick jag tillslut tag i henne så vi kunde gå ut. Hon vill ut hon vill bara få mig att kämpa lite för att bevisa min kärlek till henne eller något sånt. Typiskt kattbeteende. Tar man kopplet kommer de flesta hundar skuttande "vilken bra ide kompis". En katt suger på karamellen "vet inte om jag vill just nu. Jag ville innan då du sa att du inte hade tid nu kanske inte jag har tid har du tänkt på det?".
Som vanligt nuförtiden vågar inte Nemi gå ut, ner till vattnet. Det är precis som om målet är för osäkert och hon tvekar. Så jag bar henne till picknick området. Där syndes det en enorm skillnad från de tidigare dagarna. Hon var så avslappnad, så naturlig och vågade till och med promenera lite på den lilla sträckan som var hyfsat trygg. Att gå som hon gjorde igår går inte här. Det är alltid något gå stavar, barnvagnar, hundar och än mer hundar. En katts instinkt är att göra sig osynlig, söka skydd. Det är väl därför vi så sällan ser det stora antalet hemlösa katter som faktiskt finns i Sverige. De sitter helt enkelt och trycker i en buske. Nu spinner jag iväg.
Skogs promenaden igår hjälpte definitivt Nemi. Ingen tvekan om saken. Det var den bästa rehabiliteringen en liten svart panter kunde tänka sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar