Sidor

onsdag 7 september 2011

Ronjas dag

Idag är det exakt ett år sedan lilla Ronja hoppade upp i min famn och sökte skydd från väder och vind. När vi kom hem var hon så rädd att hon krampaktigt klamrade sig fast vid mig och ville inte byta min famn till husses famn så jag kunde ordna det praktiska. Det tog mycket lockande innan hon släppte taget om mig och sög klorna i husse. Sen dess har hon aldrig släppt greppet om honom. Husse är världens bästa och det var hennes enorma kärlek till husse som gjorde att vi inte hade hjärta att adoptera ut henne fast det var planen från början.

Hon var så liten och så mager. Magen var helt tom och hon åt varje måltid så glupskt att det såg ut som matskålen skulle följa med ner. De första 48 timmarna hade hon mycket ont i kroppen. Hon älskade att bli gosad men hon skrek till vid minsta lätta beröring. Detta för att musklerna hade börjat frysa till is block när hon var ute och nu tinade dem långsamt. Ronja hade ändå tur, det ända men denna förfrysning gav var lite svaga muskler på framtassarna. Något hon definitivt inte lider av, det hela hade kunnat sluta så mycket värre.

Bilden är tagen 100908, dagen efter Ronja kom till oss.
Bilden är tagen 100708, på dagen 10 månader senare.
Ronja var helt förbryllad vid åsynen av en leksak. Vad det var, vad de skulle vara bra för förstod hon inte alls. Att jakt instinkten inte fanns (för det är ju det lekstunder är) och att hon var så dålig på att "prata kattspråk" kan vara ett tecken på att Ronja skiljdes från sin mamma för tidigt. Att hon inte ens visste vad leksaker var tydde på att hon levt understimulerat som kattunge men hon var social, det som brukar kallas "handtam", så god kontakt med människor hade hon haft. Vilket även Ronjas sepertions-ångest bekräfta. Hon var så rädd att vi skulle försvinna. Varje gång hon vakna ensam i ett rum ropade hon på oss. Idag när vi är ute med henne i koppel behöver hon om och om igen få bekräftelse att vi är med, hon har inte förlorat sitt hem! Hon är bara ute på en liten promenad. När vi kommer in letar hon direkt rätt på husse och somnar utmattad vid hans sida.
"Maaaaaat"
"Vad är detta"?

Hon var och är en gåta. Var kom Ronja ifrån, vad hade hänt, hur hade hon hamnat i vårt bostads område? Gissningarna är många men vi kommer aldrig få veta med säkerhet vad som hade hänt.

Ett år senare kan jag glatt berätta att framstegen varit många. Seperationsångesten går ännu i vågor men håller inte Ronja i samma gast kramande grepp längre. Hon ser allt som en möjlighet att bli en kul leksak så som ihop skrynklade kvitton, vilket är ett vanligt beteende hos katter. Efter att ha studerat Gismos galna jakt på flugan leker hon nu på samma vilda vis. Ja hon till och med påminner oss om dessa lekstunder om hon tror vi glömt. Hon har observerat de andra katterna och börjat mimikera deras sätt att kommunicera med varann. Ronja "bonkar" numera huvud med de andra om de bjuder på en sån stund. Hon tar inte initiativet till det och hon förstår ännu inte vad det ska vara bra för men hon börjar förstå att det är en grej katter gör.

Numera ivrigt väntande på sin lekstund
"Flugan"
Ronja hjälper till att vika tvätten.
Ute i somras
Ronja har märkt att vi alltid tar med buren tillbaka in.
Så genom att sitta på buren försäkrar hon sig om att också få följa med in igen.
I hög med kompisarna.
Längst bak från vänster: Ronja, Ramses, Ztiss, Matrix. Längst fram Hobbe.
Idag har Ronja har gått upp i vikt och fått smeknamnet "teapot" eftersom hon med sin korta kropp ser ut som en "tekanna". Vi misstänker att hon har samma hormonfel som Freya då Ronja har lätt för att gå upp i vikt. Så det är något vi håller i schack med lekstunder och promenader. Det vore förödande för Ronja med svaga frambens muskler att bli grovt överviktig. Där till mår ingen katt bra med grov övervikt.

Ett år går fort. Då viste vi inte att Ronja skulle bli vår tioende katt idag kan vi inte tänka oss något annat. Hon är en självklar familjemedlem.

Kärleken till husse är lika stark som från första början. Matte duger om inte annat är hon bra på att servera god mat. Vällingen är ännu en av Ronjas stora favoriter men den får hon inte längre äta. Den är till för katter som behöver gå upp i vikt.



Detta år har onekligen inneburit mycket för Ronja. När hon kom visste hon inte vad en spolande toalett var, mycket spännande, och dammsugaren som först var så läskig kan hon idag bemöta med ganska stor ro. Hon har blivit kastrerad, id märkt och dubbelt vaccinerad. Bortsett från urinvägsinfektion i början av sommaren har Ronja varit fullt frisk. Hennes tillit till oss är enorm och vi får utan allt för stora protester både klippa klor och borsta tänder. Vår modiga tös.

Vi vill passa på att åter igen tacka alla som följt Ronja och ett extra tack till SoC Frufilur som är Ronjas försäkrings fadder. Tack.

3 kommentarer:

  1. Härliga söta Ronja! Puss på lilla Ronjatassen! <3

    SvaraRadera
  2. Vaa? Har Ronja bott hos er ett år redan?! Ojoj! Härligt att hon är en skön katt med fyra tassar på jorden hos er! ;)

    SvaraRadera
  3. Salssanna - Du är bra svag för tassarna du ;)

    Fridolfina - Japp ett år kan gå sjukt snabbt.

    SvaraRadera