Ronja

Att får följa utvecklingen hos en katt är alltid en spännande resa som jag är glad att jag får vara med på. För mindre än ett år sedan när Ronja snubbla in i våra liv visste hon inte vad en leksak var. Faktum är att hon visade inga jakt instinkter, som lekstunder egentligen är, alls. En varnings signal om att hon nog togs från sin mamma för tidigt. För dessa instinker brukar mamma katt lära sina barn mellan den 8 och 12 veckan. Det är därför lag på att kattungar inte får säljas innan 12 veckan i Sverige. Kattungen är inte redo innan.

Allt det där som man normalt ser hos en katt: att en tappad pappers tuss på golvet direkt ska utforskas och snart har lockat till lek fanns inte alls hos Ronja. Hon hoppade till mer rädd än något och gick sen bara därifrån.

Vi lockade och hon fick även titta på hur de andra katterna lekte. Sakta började kugghjulen snurrar och snart vågade hon sig på att leka med ett snöre. Det var inte för stort och läskigt. Ronjas lek var dock helt som en kattunges, det vi brukar kalla okontrollerbart sprattel.

För att ge alla katterna en kvalitets lekstund började vi stänga in oss med en i taget. De övriga fick vänta utanför nätdörren. I början brydde sig inte Ronja men snart tog nyfikenheten över och hon satt utanför dörren. Så småning om längtade hon efter sin stund, sin tur, att få prova på det hon sett de andra katterna göra.

Gismo vart helt klart hennes lekguru och som väntat Gismos fluga vart leksaken Ronja valde.

Idag far Ronja runt precis som Gimo i jakten på flugan. Hon blir så ivrig att hon börjar jama medans hon leker. Ett frustrerat jamande som går högre och högre upp i ton."Det är så roligt, det är så roligt, det är så roligt" tycks Ronja säga.

Härligt att se dem utvecklas och att även kunna ta igen sånt som först tycktes ha gått förlorat.