Mäster jägaren

Sylvester BurrBurr Burrisson är en mäster jägare. Han hjälper oss så tålmodigt att hålla ordning främst på de farliga trassel mössen. En katt leksak som emellan åt tycks föröka sig. Ett tu tre hör man ett väldigt specifikt och lite kvävt jamande från Sylvester. Han har fångat något och jamar nu med munnen full. Ibland är jamandet jätte kvävt då han har haft en jätte tuff jakt och har mer än en leksak i munen samtidigt. Hör vi inte honom direkt ökar jamandet i styrka och blir mer och mer frustrerat. Ibland letar vi rätt på honom och ibland ber vi honom komma och visa oss vad han har lyckats fånga. När han ser oss släpper han sitt byte och vi överöser honom med beröm: ”Fångade du den?”, ”Vilken duktig Sylvester vi har”, ”Vilken mäster jägare du är” osv. Stoltheten hos Sylvester går inte att ta miste på. För varje ord växer han några centimeter till tills han tycks stå på klorna, svansen i vädret och huvudet högt buret. Hela ansiktet lyser av stolthet.

Problemet är att de flesta trasselmöss fångas på nätterna. Sylvester försöker få beröm då med men husse vaknar inte alls och matte allt för sällan hur mycket BurrBurr än jamar. Dessutom lyckas han väcka matte får han bara ett ”öhh.. åhh.. vad duktig.. du är.. Sylvester”, ”vilken mästerjägarezzzzz”. Föga tillfredställande när man jobbar hårt för att hålla ohyran i kontroll.

Så Sylvester har fullt upp med att hitta på sätt så att vi ska upptäcka på morgonen hur duktig han har varit. Han vet exempelvis att det första jag normalt sätt gör är att gå på toa när jag vaknar. Så han har ofta lagt en liten hög trasselmöss framför toan. Husse hittar ofta möss bredvid sängen precis där han skulle sätta ner fötterna. Lydiga slavar som vi är letar vi direkt rätt på Sylvester och berömmer honom rikligt för hans hårda arbete under natten.

Att få beröm efteråt är tydligen inte lika tillfredsställande dock så Sylvester fortsätter försöka väcka oss främst matte efter som det har störst chans att lyckas. Hela tiden tycks Sylvester försöka komma på nya sätt att väcka matte och i natt lyckades han.

Att han hoppa upp i sängen märkte jag inte, troligen hade han jamat innan men jag hade inget hört. Sylvester är dock envis och jäkligt smart. Så när han upptäckte att mitt ben låg utanför täcket släppte han ner sitt byte där och visst vakna matte! Jag tittar upp väldigt förvånad över vad sjutton hade landat på mitt ben. Bredvid benet låg nu en trasselmus och Sylvester satt bakom den med det mest bedårande uttrycket i ansiktet ni kan tänka er. Hans plan hade funkat och han var så nöjd.

Självklart överöste jag honom med beröm, klappa han på huvudet och delade hans lycka innan jag somna om med ett leende på läpparna.