Hobbe

Nu tycker jag Hobbe har fått för lite uppmärksamhet här i bloggen. I hemmet överöses han så klart med gos.

Anledning att Hobbe lätt hamnar lite i skym undan är pga hans natur. Han gör inget väsen av sig, tar ingen plats och är lite för rädd att vara bland de som utforskar något nytt ex foderbilspaket. Hobbe är en liten katt i en stor värld.

Han skulle aldrig drömma om att ta en lekstund från de andra katterna utan unnar dem att ha kul istället. Samma gäller med mat. Det är inte som de andra mobbar honom, knuffar ut han ur flocken, nej han bara är sån att han är nöjd med vad han har och vad han får. Sen delar han gärna med sig. Oftast lite för generöst.

Bara Hobbe får sina små guld stunder är han så till freds.

Ofta om dagarna lägger jag mig på knä några meter framför denna speciella kille och då kommer han springandes. Att böja sig ner och gosa när han är bredvid är lite för läskigt i Hobbes värld. Då passar det bättre att jag faller på knä för honom på avstånd så han själv kan närma sig. Han börjar då spinna som ett mjukt åsk muller och ”bonkar” glatt huvud med mig tills vi båda nästan får hjärnskakning.

Han älskar att leka men allt ska vara lika perfekt som Ramses behöver ha det för att vilja gå ut. Detta är alltså inte så lätt att få till men ibland lyckas allt klaffa och då leker Hobbe med hjärtans lust. Snören är roligast!

Hobbe är verkligen en harmonisk katt som trallar runt i sin egna lilla värd och sjunger glatt.

/Xtails