Oroliga tider

Just nu känns det inte roligt att vara kattägare ur många perspektiv. Åter igen har vi problem med fel kissande och en soffa är numera ännu en sak som blivit totalförstörd. I morse vakna jag dessutom av att sängkläderna lukta kattkiss. Här går min gräns. Jag vägrar stinka kattkiss eller att mitt hem stinker kattkiss, mer än sekunden efter låda besöket så klart. Aldrig.

Tyvärr verkar det som så att regeln är: hur jag än tvättar, en gång kissat på alltid kissat på. Vi behöver alltså kasta alla textilier och köpa nytt: handdukar, täcken, lakan osv! Å idags läget löper bara de nya en stor risk att bli kissat på det med. Vår teori är nämligen att det medfödda fel Nemi och Luna har i halsen gör att dem har känsligt luktsinne och minsta lilla spår ämne av urin, överfört från en katt tass till en ex filt, så luktar det toalett för flickorna som triggas att kissa.

Det är emellertid fyra katter som kissar fel, Ramses, Sylvester, Nemi och Luna. Så en tid till veterinären är bokad med Ramses och Sylvester för att utesluta ev sjukdom och helt enkelt bli på det klara med om de kissar för att de är sjuka eller för att de triggas av systrarna trubbel. Luna och Nemi kissar antagligen som skrivet indirekt pga luktsinnet. Nemi kissar nog även för att hon inte kan gå ut men hon vill heller inte ut, fast hon vill. Det är både kylan och hundar som skrämmer. Å där sen Nemi kissat blir definitivt en toalett för Luna, troligen även Ramses och Sylvester.

Ja ni hör vilken oändlighets lop vi är fast i och situationen är ohållbar. Vi har indirekt accepterat läget länge, lunkat vidare men nu börjar vi åter igen stirra allt i vit ögat.

Helst skulle vi vilja omplacera Nemi och Luna men vi är för realistiska och inser att det håller inte. Som bara ute katter kommer Luna lida, hon vill ha tillgång till ett hem inte bara ett exempelvis stall. Men den nya ägare som låter dessa töser vara i hemmet måste finna sig i två saker: det kommer kissas fel om inte annat så när det är kallt eller Nemi får syn på en hund och inte längre vågar gå ut. Där till: dem tuggar sladdar.

Det är också en sak som börjar göra att bägaren känns läskigt full. Vårt hem är upp tuggat där det inte är sönder kissat. Det medfödda felet i halsen gör att det kliar, vilket flickorna stillar med att tugga på allt. Det är tydliga tandmärken i dörrknoppar av trä, skärmväggar mm. Och framför allt sladdar. Vi tejpar sladdar och har på så sätt räddat liv hanken på några saker, en läxa vi lärde oss den dyra vägen. Många mobilladdare har gått sönder, antenn sladd till klockradio, antenn kabel till tv, hörlurar, datamöss, dvd sladdar mm. Telefon sladden rycker snart och dammsugarens sladden riskerar samma öde. Vi orkar inte mer.

Anledningen att vi stått ut så länge är att vi egentligen anser att man vet inte vad man får när man skaffar katt. Precis som när man skaffar barn som kan få ett handikapp biter man ihop och gör det bästa av situationen för sitt barn. Mina katter är mina barn men det finns fler möjligheter till hjälp med ett handikappat barn än en katt.

Mitt i allt känner jag också oro för Sylvester, Ramses, Gismo, Ztiss och Freya.
Sylvester har länge kissat stora pölar. Han är gammal och det är inte helt otänkbart att njurarna börjar ge sig. Vi ska inte måla fan på väggen innan vi vet något men risken finns. Om så är vill jag nog egentligen inte veta. Jag orkar inte höra klockan ticka, det räcker med att logiskt inse att så är det nog.
Ramses ja han är jag inte allt för orolig för. Hans fel kissande kan vara triggat av töserna eller så har han uvi igen. Det sista fixar man med pencilin.
Gismo min lilla TR katt. Än har han fler bra dagar än dåliga så vi tutar och kör, framför allt så länge han är så levnads glad men det går inte att blunda för att jag hör hans klocka. Han har inte många tänder kvar vilket viserligen inte i sig är slutgiltigt en katt kan leva utan tänder men tandkötts inflammationen gör hans käft blod röd, hela tiden får vi häva öroninflammationer och det vi misstänker är virus rester från kattsnuvan blossar allt för ofta  upp.
Ztiss gick ju för snart två månader sedan hastigt och helt oförklarligt upp i vikt. Han går inte ner och det sliter hårt på kroppen. Vidare har han fettknutor, vilket vi vet att det är men det känns inte bra.
Freya som pga sin övervikt har återkommande rump problem verkar få sina sämre faser oftare och längre tider. Hur övervikten har skadat henne vet vi inte. Hon verkar ha klarat sig från inverters skador men hur mår lederna? Inget syns men ja....
Å så det osäkra ödet för Nemi och Luna.

Okej jag är duktig på att måla fan på väggen det erkänner jag men en fråga snurrar i huvudet som jag inte kan bli av med: hur många bebisar ska jag behöva förlora på kort tid?